18
Där var fröjd och mycken glädje
de gärande [lekarne] fingo där dyr kläde,
örs och gångare i gode lit,
rikare foro de dädan än dit,
där var dust och bohord,
dans och lek och fager ord.
I senare krönikor från 1400-talet omtalas även ofta musiken vid de kungliga festerna: så t. ex. i Karlskrönikan, där “pipare, basunare och allsköns lekare“ hörde till den ständigt återkommande festståten. Ett litet citat må vara nog:
Marsken befinner sig vid Stegeborg 1439.
Medan marsken på holmen lå’
ingen sorg hade hans folk då,
de dansade och kvådo och voro kåte
och gladde sig i allo måte
pipare- och basunarelek
man där ymnigt höra fick …
marskens hustru där ock var
dansa och leka var hon ospar.
Lekarna torde under medeltiden ha varit självskrivna vid furstehoven ej blott vid stora fester utan även i vardagslag. I “En nyttig bok om Konunga- och hövdingastyrelse“ heter det i andra balken “Om förlustelse och tidsfördriv’: “därför torde ock konungar och hövdingar understundom hava lekare och andra fröjdesamma skämtare sig till glädje och hugnad“. Då konungar i allmänhet pläga tala litet vid bordet, hålla de “fröjdelika lekare och sångare sig och sina män till skämt vid bordet“. I övrigt synes författaren ej vara någon vän av lekare. Bland
