306
symf. 1894, Rondo infinito 1901, pianokons. 1901, violinkons. 1902, Till Molde 1910.
Av våra finska grannar ha jämförelsevis litet blivit givet i Sverige. Kajanus nådde oss med första finska raps., Sommarminnen och Aino 1900. Järnefelt vann svenskarnas sympati redan innan sin hitkomst med Korsholm 1900. Sibelius har fr. o. m. det nya århundradet blivit i hög grad populär. Redan 1900 fick huvudstadens publik stifta bekantskap med: Legender ur Kalevala, Finlandia, Kristian II-suiten och första symfonien, 1903 med andra symf., 1907 med tredje, Violinkonserten och En saga 1909 m. fl.
Ovanstående data kunna ge en föreställning om de intryck de svenska kompositörerna i huvudstaden kunnat erhålla för sin egen produktion. Sammanfatta vi de allmänna strömningarna, skulle dessa bli följande: 80- och 90-talet mottog Sverige intryck från Liszt, Berlioz, Massenet, Saint-Saëns och C. Franck samt därjämte från grannlandet Norge med J. Svendsen, Grieg och Sinding, under de följande årtiondena från Bruckner, Rich. Strauss, M. Reger Debussy och Mahler samt från Finland genom Sibelius. Med avseende på arten av den stora svenska produktionen har man med förkärlek vänt sig till de vokala formerna, och konsertstycket för solo, kör och orkester har därvid stått särskilt högt i gunst. De symfona formerna ha däremot odlats mindre. Dock ha härvid under de sista åren efter 1910 en märkbar förskjutning av intresset visat sig från körstycket till ork.-stycket. Inom kammarmusiken har produktionen i någon mån tilltagit, sedan allt flera föreningar för denna odling bildats. Inom solosången och manskvartetten har snarare överproduktion varit
