»De flesta vetenskapliga forskningar ha ovedersägligt ådagalagt, att kristendomens ursprungliga tanke har sitt hem i Indien; den oerhörda svårigheten, ja omöjligheten, att ympa denna rena, alltigenom världsföraktande och viljan till liv avvända tanke på judendomens ofruktbara stam har allena förorsakat alla de motsägelser, som ända till i dag så bedrövligt och ända till oigenkännlighet vanställt kristendomen» (brev till Röckel 1855).
Denna buddhistiska grundsyn återkommer ständigt hos Wagner: »Den djupaste grundvalen i varje religion finna vi uttalad i erkännandet av världens förgänglighet och den däri givna anvisningen till befrielse ur densamma».
»Älska din nästa som dig själv», är religionens högsta bud (yttrande till E. v. Weber 1879). Utan medlidande och kärlek till nästan ingen frälsning — detta är kärnan i religionen enligt Wagner. »Det i den mänskliga viljan nedlagda medlidandet är den enda sanna grundvalen för all sedlighet» (E. v. Weber 1879). Världen behövde »genom medlidande bli vetande», det vill säga lära känna, vad verklig religion var.
Denna medkänsla för allt och alla borde även omfatta djuren, och Wagner glömmer aldrig att i sin maning till barmhärtighet nämna djuren. Han var en bitter fiende till vivisektionen och skrev själv en skrift mot den (1879). Den som ej var god mot djuren, var en syndfull, förtappad människa,
ägde han än för övrigt aldrig så goda egenskaper.
