Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

62

liv att ständigt offra sig för den andra. Den ensamme är ofri, emedan han är begränsad och avhängig; den gemensamme är fri, enär han är obegränsad, oavhängig genom sin kärlek. Blott konsten är fri, ej konstarten. Det förenade konstverket heter drama. Som verkligt konstverk måste det framgå ur folkets eget behov, ur den nöd, som med ren naturnödvändighet alstrar konst. Operan är blott en skenbar sådan förening, enär den blott är samlingspunkten för varje enskild konstarts egoistiska strävanden. Där gäller det blott att tjäna och härska, ej att uppoffra och älska. Operan är egoismens fördrag mellan de tre konstarterna. Vem är framtidens konstnär? Folket. Blott den tillhör folket, som känner den gemensamma nöden. Nöden skall ge folket makt över livet.

»Opera och Drama» är mera en specialskrift för musikdramat och innehåller på flera ställen historiska översikter, där dock allt mera är lagt till rätta för att bevisa Wagners egna tankar än för att framställa egentliga objektiva sanningar. Särskilt får Meyerbeer sitta emellan. Hans operor äro rena lyxstycken avsedda för en fördärvad överklass, som ej längre längtar efter något annat än den sinnliga klangen. Meyerbeers musik är i första hand »effekt», det vill säga »en verkan utan orsak». "Vad vi höra är blott yttre mekaniska retelsemedel. Dramat har sitt ursprung i myten, och liksom grekerna gingo till sitt lands myter, skola vi gå till vårt: den germanska gudasagan. Endast