Sida:Normalupplagan (1911).djvu/523

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

med allahanda plågor, så ofta de vilja.

Ckjh när de haf va slutat 

sitt vittnesbörd, skall vilddjuret, som uppstiger ur af grrunden, föra krig med dem och öfvervinna dem och döda dem.

Och deras lik skola ligga 

på gatan i den stora staden, som i andelig mening kallas Sodom och Egypten, hvarest ock deras Herre vardt korsfäst.

Och de af folken och 

stammarna och tungomålen och folkslagen skola se deras lik i tre och en half dagar, och de skola icke tillstftd ja, att deras lik läggas i graf var.

Och de, som bo på 

jorden, skola glädjas öfver dem och fröjda sig och sända hvarandra gåfvor, emedan dessa två profeter hafva plågat dem, som bo på jorden.

Och efter de tre och en 

half dagarna ingick i dem en lifvets ande från Gud, och de stodo på sina fötter, och en stor fruktan föll öfver dem, som sågo dem.

Och de hörde en stark 

röst från himmeln säga till dem : Stigen hit upp. Och de stego upp till himmeln i skyn, och deras fiender fiågo dem. <7) Dan. 7.21. Upp. 13.1 f. 17,8. (13) Sak. 13. 7 f. (14) Upp. 8, 13. IT* UPPENBARELSE, 11.

Och ,i samma stund 

vardt en stor jordbttfnlng, och tiondedelen af staden föll, och under jordbäfningen dödades sju tusen människor, och de öfriga blefvo förfärade och gåfvo Gud i himmeln ära. U Det andra ve har gått till ända, se, det tredje ve kommer snart.

5 Och den sjunde ängeln 

basunade,' och i himmeln hördes starka röster, sågande: Världens rike har blif vit vår Herres och hans Smordes, och han skall regera i evigheters evighet.

Och de tjugufyra 

äldsta, som sutto inför Gud på sina troner, f öllo på sina ansikten och tillbådo Gud,

sägande : Vi tacka dig. 

Herre Gud, du allsvåldige, du som är och som var, att du har tagit din stora makt och regerar.

Och folken vredgades, 

och din vrede kom och tiden att de döda skulle dömas och att du skuUe löna dina tjänare, profeterna, och de heliga och dem som frukta ditt namn, små och stora, och att du skulle fördärfva dem, som fördärf va jorden.

Och Guds tempel i 

himmeln vardt upplåtet, och hans förbunds ark .U. IVl. (IB) Upp. »tupp. .*. 4, iT . a«) upp. *. é, ib. ö. Upp. 4, 8. (19)~Upp. 15, 5. , 10. Vt, '.8. a7)