Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/524

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

UPPENBARELSE, 12. vardt Bedd 1 hans tempel, och det uppstod ljungeldar och röster och tordön och jordbäfning och starkt hagel.

KAPITLET. 

Kvinnan och draken. MUcaelt $trid nuii draken. Vers. 7—13 Ep. Mikaelsdagen. OCH ett stort tecken syntes i himmeln: en kvinna klädd med solen, och manen under hennes fötter, och på hennes huf- vud en krona af tolf stjär- nor.

Och hon är hafvande 

och ropar i barnsnöd och födslovånda.

Och det syntes ett annat 

tecken i himmeln, och se, en stor röd drake, som hade sju hufvud och tio horn och på sina hufvud sju dia- dem*.

Och hans stjärt drog med 

sig tredjedelen af him- melns stjärnor och kastade dem på Jorden. Och draken stod framför kvinnan, som skulle föda, på det att, när hon hade födt, han skulle uppsluka hennes barn. .

Och hon födde ett gosse- 

barn, som en gång skall styra alla folk med järn- spira, och hennes barn vardt uppryckt till Gud och till hans tron. » (« Pb. 2, 9. Upp. 2, 27. lö, 16. (7) Dan. 10, 18, 21. 18, 1. (Ö) Lule. , 18. Joh. 13, 31. Upp. 20, 3. 1

  • Konnnsrsliffa hafvndbindlar.
Och kvinnan flydde till 

öknen, där hon har en plats beredd af Gud, att man. där skall nära henne ett tusen två hundra sextio dagar.

Och det vardt en strid i 

himmeln: Mika^och hans änglar började strida med draken, och draken stred och hans änglar.

Och de vunno icke, och 

deras rum vardt icke mer funnet i himmeln.

Och den stora draken 

vardt nedkastad, den gam- la ormen, som beter djäf- vul och Satan, hvilken för- villar hela världen; han vardt nedkastad till jor- den, och hans änglar blefvo nedkastade med honom.

Och jag hörde en stark 

röst i himmeln säga: Nu har frttlsningen och kraf- ten och riket blif vit vår Guds, och makten hans Smordes, emedan våra bröders anklagare är ned- kastad, han, som anklagade dem inför vår Gud dag och natt.

Och de öf vervunno ho- 

nom för Lammets blods skull och för deras vittnes- börds ords skull, och de hafva icke älskat sitt lif allt intill döden.

Därför glädjens, I him- 

lar, och I, som bon i denu Moe.S,l,4. aO)Upp.U.l& Jo^ 1, 6 f. Sak. 8, 1 f. 0^) ib.ll. & Upp. 8, 13. Matt. 21. 82.