Hoppa till innehållet

Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

97

— Ja, om bara skälet dugde, så fick vi nog en bra lång frist, men det blev ingenting annat än det, att de tog våra juveler och vårt familjesilver, svarade Eva.

— Ä! sade en karl bakom oss. Fröknarna skulle bara bli haffade av bylingen. Det duger inte att mucka än så länge i det här kapitalistsamhället.

Eva grep genast tillfället och inledde en flirt med mannen i fråga, allt under det de båda under mycket upproriskt tal avsatte den nuvarande styrelsen och omdanade samhället efter Marx och Lasalle. Jag har aldrig tänkt mig någon lik Eva. Hon skulle säkert med samma framgång bländat statsministern med att tala om den sansade utvecklingen eller professor Kjellén med att utbreda sig över trekammarsystemet.

Men äntligen blev det vår tur, och då vi med allvar lämnat vår tribut till — ja, vad är det egentligen? — och kom ut, fick vi syn på Baby — flämtande, förtvivlad.

— Flickor, hindra mig inte! Jag måste hem efter skattlappen och pengar och tillbaka igen, innan det stängs! Och jag vet inte riktigt, var jag har den.

— Ja, inte jag heller, sade Eva. Men jag hittade ditt prästbetyg i Hjalmar Söderbergs Gertrud i förrgår.


7. — Norrtullsligan.