98
Men detta hörde icke Baby. Hon var redan flera hästlängder före oss.
— Vet du vad? sade jag. — Vi går inte på kondis. Men vi köper ett kvarts kilo kaffe och några wienerbröd, och så tänder vi spritköket och flirtkulan, och när de andra kommer, visar vi dem, att också vi kan bära vårt öde som filosofer.
— Tror du Sokrates köpte wienerbröd i de bittra stunderna av sitt liv? frågade Eva. — Jag trodde han gick till sin älskarinna. Vi går emellertid in på Berlinerbageriet i stället.
När flickorna kom hem, strålade flirtkulans milda sken dem till mötes, och i kakelugnen brann lustigt Evas julklappslår. Kaffepannan sjöng på spritköket, och i brödkorgen fanns jämnt åtta wienerbröd, nej, tio, ty vi fick två i påbröd, när brödfröken hörde, att vi varit med skatten. Till och med Emmy ljusnade till, och Baby började genast sjunga sin älsklingsballad:
Som en vårdag så skön,
som en majdag så varm,
så är svenske godtemplarens klappande barm…
— Men tyst då, för Guds skull, Baby, sade jag.
— Varför skall du säga Gud, när du ändå bara menar notarien och notariens mamma?
