99
sade Baby förebrående och såg stort på mig. Du är annars så förtjusande, men du missbrukar jämt Guds namn, så jag blir riktigt rädd för, hur det skall gå för dig. Hur kunde du börja med det?
— Det gjorde jag, då jag slutade upp med att tro på honom, liten, sade jag. För resten är det mycket illa av mig, särskilt när jag nu vet, att det stöter dig. Vem passar kaffet? För mina öron kokar det kokt nu!
Men inte ens kaffet kunde vända Babys tankar från högre ting. Hon var alldeles uppskakad av debetsedeln och det ena med det andra.
— Tycker inte du, att livet är svårt att leva? sade hon.
— Det är inte lätt, sade jag.
— Och måste man inte försöka att tänka litet, när det händer så här underliga och orättvisa saker och fundera ut en liten ståndpunkt åt sig?
— Nej, Gud bevare mig, sade jag, glömsk av Babys varning nyss, just då skall man låta bli. Eva, hjälp mig, Baby vill tänka! En påtår och handklaveret!
— Låt barnet tänka, avgjorde Eva som beslutsamt rostade allt vårt gamla bröd över lampan. Jag anser, att det är ens skyldighet att tänka — det är av oss fyra alltid Eva, som
