100
anser saker, vilket är spänstigt av henne — bara det, att man skall tvingas att betala skatt utan att få öva något inflytande på, hur pengarna skall bortsvindlas, kan väl tvinga en att tänka över tingens ordning. Varför skall i hela skapelsen, det bara vara flickor, som gått genom 8-klassigt läroverk, som inte tänker? Se på arbetarna! Tror du inte de tänker, både män och kvinnor! De handlar för resten också.
— Gör inte vi det då?
— Jo bevars, men du ser ju hur det går. Man kunde lika gärna organisera Stockholms åkarkampar. Vi har säkert inte så mycket solidaritetskänsla som de. De säger då åtminstone några vänliga fraser till varann, då de träffas. Men vi, o, det är skamligt!
Jag såg på Emmy. Hon var vit i ansiktet och sårad.
— Du bränner visst vid, Eva, sade jag. Vilket i dubbel bemärkelse var sant, ty hela franskbrödet var svart undertill.
Emmy reste sig i detsamma.
— Det är så gott jag säger till nu genast, att jag tänker flytta för mig själv den 1 april, sade hon och gick. Jag följde henne.
— Värker din rygg nu igen, Emmy?
— Den värker alltid, vet du ju, Men ibland kan det vara värre.
— Kan jag hjälpa dig?
