Hoppa till innehållet

Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

101

— Nej tack, jag tar pulver och går i säng. Vi såg på varandra, när jag kom ut.

— Nu lider det mot Ragnarök! sade jag.

— Å, Balder är inte död än! svarade Baby och såg kärleksfullt på mig.

— Men nu slungar jag pilen! deklamerade Eva och singlade det varma, rostade franskbrödet i mitt knä.

Men på kvällen, då vi släckt, spratt jag till vid en mjuk och försiktig beröring. Det var Baby, som lade sin mun till mitt öra och viskade:

— Ja, men nog tror du väl i alla fall på Gud, Pegg?

— Gör du? frågade jag och slog täcket om henne.

Hon smög sig intill mig och lade armen om min hals.

— O, ja, viskade hon så tyst, att jag knappast kunde uppfatta det. Jag tror som vanligt, som jag alltid gjort, på varenda bokstav i hela bibeln, Pegg, jag begriper inte hur man kan låta bli. Säg att du gör det med.

— Det kan jag inte, Baby, det är längesen jag kunde.

— Hur känns det, viskade Baby förfärad. Och du har ingen mamma heller.

— Litet ödsligt, Baby, men man får lita på