107
Baby vaknade till.
— Vem, Eva? frågade hon med girig uppsyn.
— Det är en bluff, Baby, sade jag överlägset. — Men ni har inte frågat ett ord om bröllopet.
— Fanns det sköna kvinnor? Hade de vackra kläder? sade Eva, och jag märkte att hon var glad att komma så helskinnad undan från sin ofrivilliga dumhet nyss.
— Där det finns sköna kvinnor finns det alltid ännu skönare kläder, sade jag, och här var båda delarna. Men nästan alla var tråkiga som tapeter. Jag frågade mig själv, hur det kan komma sig, att vi, som knappt har tid att manicurera oss, mycket mindre att ha högre intressen, genomsnittligt är så mycket trevligare och roligare. För det är vi. Jag tycker vi är riktigt angenäma och resonabla att ha att göra med. Vilket nu inte är fallet med alla kvinnor.
— Ja, sade Eva tankfullt. Men kom och säg det. Kontorister! Folk ser alltid en hägring av stärkkragar och vaxduksärmar, bläckfläckar, bortkommenhet och okvinna. Vi är rosor, som blommar i det fördolda, men om folk visste, hur vårt liv gör oss visa och anspråkslösa, rådiga och tåliga, skulle vi allt bli kolossalt eftersökta.
— Tror du? sade Baby litet patetiskt.
— Visst tror jag. Jag anser, att man som
