109
champagne? När vi satt här i kväll och åt oss brödmätta igen för tredje gången på dan på våra evinnerliga gamla smörgåsar, tänkte vi på dig.
På fönsterbordet med Dagens Nyheter som bricka stod en tom brödkorg, en smörask och ett par dricksbuteljer, en välkänd, och för mig, med kristall- och vinglittret från Grand kvar i ögonen, något rörande syn.
— O, sade jag, har ni någon pilsner kvar? Och en smörgås? Eller bara en bit bröd? Jag vill äta min egen mat. Jag vill inte avundas brackorna deras tryffel och diamanter. Jag vill vara nöjd med mig själv och mitt öde och min pilsner.
— Det är bara pilsnerdricka, sade Baby med en butelj i dörren. Och ett halvt franskt bröd får du, men inte mer, för det andra skall vara tills i morgon.
— Du har inte sagt ett ord om herrarna, sade Eva.
— Det bästa till sist. O, vet du, jag blev presenterad för en gammal flirt från i somras! Vi hade riktigt roligt.
— Beundrade han dig ännu?
— Ja, outsägligt. Isynnerhet då jag på förekommen anledning sade honom, att jag älskade en annan.
— Chefen?!
