28
ned vårt arbete, skulle ni kunna rycka in och sköta både ert och vårt?
— Ja, det skulle väl vara en enkel sak.
— Vad skulle vi göra? Skulle vi svälta ihjäl?
— Nej, ni skulle bli försörjda.
— Av er?
— Ja, vi har ju våra hem — —
— Jag har inte något hem, sade jag, och jag är fattig och har en liten bror. Jag måste arbeta och ta vad jag kan få, i mitt fall blir era principer så tomma och meningslösa.
Jag grät inte alls, fast jag mycket väl skulle kunnat göra det, och så kom chefen.
På middagen, när jag klädde på mig i tamburen, klev häradshövding Tyrén fram till mig.
— Jag är ledsen, ifall ni är ledsen, sade han.
— Verkligen? frågade jag. Men med det behöver ni inte förstöra er middag.
— Vi sade visst något, som sårade er vid frukosten.
— Om ni säger, att ni sade något med syfte att såra mig, så träffar ni rättare, svarade jag med ryggen åt honom. Sådant där har jag dresserat mig till att kasta av mig. God middag.
Nu hoppas jag, att han inte försöker alltför snart med mig igen. Han ser för resten ut att vara en snäll gosse och att han har en krass uppfattning av kvinnan, tycks han inte kunna rå för, eftersom alla män har det. Jag har bara
