Hoppa till innehållet

Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

30

uppe med mig. Men de trodde inte du rådde för det, för det är inte så gott att haffa en karl, när man inte är en mässingshäkta.

— En — vad för något?

— En jänta med storkovan, begriper du inte det?

Putte, Putte! Av barnen får dårarna höra sanningen.

Jag tror, att Ligan förstår, att jag sliter en smula ont i början, som Eva förutsade. Ingen säger något, men de är alla så vänliga. I kväll, när jag kom hem, satt Eva på golvet med Fröding i handen och vaktade spritköket. Det skulle bli extra kaffe, och jag tror, att det var lite för min skull. Här är kommunismen genomförd i praktiken. Allt mitt är Ligans och tvärtom, och den som händelsevis är stadd vid kassa hjälper med glädje de andra, om de icke är det. Och det är de i allmänhet inte. Vi är fattiga men stolta.

— Låt oss tala litet illa om vår nästa, sade Eva, då kaffet var färdigt.

— Nej, sade jag, låt oss i stället tala om våra chefer. Hur är det med din, Eva, är han inte — —?

— Kär i mig, jo visst! Det är en egenhet hos mina chefer. Jag har varit på alla möjliga kontor, men nästan överallt har det varit någon, som velat kyssas i nacken. Så tog jag då det