Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

52

Naturligtvis var jag också smickrad, men jag skulle uppskattat honom mera, om han icke druckit så mycket av Bellios vin.

Det var ju rätt sent, när jag kom hem, så jag gick tyst. I Babys och Emmys rum såg jag från korridoren ett ljus fladdra mystiskt av och an, och när jag kom i dörren, mötte mig en rörande syn.

Baby i utslaget hår, i underkjol och ett litet vitt spetsliv dansade tyst och andäktigt boston med en tänd lampa i ena handen, som hon log mot och gav ögon — o, kvinna, kvinna — —!

Jag stod tyst och tänkte:

— Sådan var min själ, när jag började — — —

Faktiskt måtte jag blivit litet nervös av att spela tant åt häradshövdingen, ty jag kände tårarna, men då sade jag:

— Hm, Baby, du har då fått en eldig kavaljer.

Baby kom emot mig utan att släppa lampan:

— Kan du föra då?

Jag nickade.

— Ser du, sade hon, det är så bra för att få in det mjuka och glidande, som skall vara i boston, jag är med i notariens klubb nu, och vi dansar om tisdag.

— — —

Vår värdinna har rest bort på några dar för att övervara ett barnbarn, och detta har givit anledningen till en snabb och i mitt tycke rätt lycklig upplösning av Babys lilla kärlek.