Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

81

lilla uppviglaren och grät på soffan, som riktigt skakade under hennes snyftningar.

Bredvid henne satt Emmy alldeles handfallen och stirrade hjälplöst ut i rymden, och då jag fann det bäst att låta Baby gråta ut, fick jag in Emmy i vårt rum.

— Vad har hänt?

— O, något så tråkigt. Men det är deras eget fel.

— Berätta. Vems felet är, får vi reda ut sedan.

Dem blev inkallade till direktören på morgonen.

— Vilka? Baby?

— Ja, och fröken Stenberg och två till och blev uppsagda för att dem försökt uppvigla kamraterna.

— Det var besynnerligt. Innan någonting hänt? Hur visste han det?

— Där är väl några, som skvallrat.

— O, jag skulle ha dem här! Men vad gjorde ni då?

Dem gick in till direktören med den där skrivelsen du vet de satt upp om högre lön och kortare arbetstid, och så la dem till, att Baby och fröken Stenberg skulle få komma tillbaka.

— Nå?

— Direktören sa nej till alltihop.

— Och då? Jag var så upprörd, att jag darrade.


6. — Norrtullsligan.