6
hvad det än må gälla, om rationelt eller irrationelt. Det är derför som man klifvit upp på »Nationalfölelsens» höga styltor och nu yfves öfver att kunna taga så långa steg, icke besinnande att en enda liten sten på vägen kan bringa dessa vingliga fortskaffningsmedel på fall. Så har det gått förut, och det icke bara en gång men flera; det kan vara nog att påminna om bakslaget i konsulatsaken och apanagefrågan för så pass kort tid sedan att det bör vara i minne. Så att i alla händelser icke duga styltorna att trampa ner Sverige med...
II.
Hvarom opinionen i Sverige är delad.
Så långt som till detta äro väl de allra flesta tänkande svenskar öfverens, nemligen att stortinget i sin behandling af flaggfrågan förfarit:
gentemot unionskamraten Sverige med en sårande hänsynslöshet i form;
och mot sitt eget land med oklokhet i sak, hvilket genom sina följder ej kan vara oss likgiltigt med hänsyn till det förhållande, hvari unionskontraktet ställer oss till Norge.
Men derjemte — och häruti delar sig opinionen — vill man från en del håll göra gällande den uppfattningen:
att genom stortingsbeslutet Sveriges nationalära skulle lida skam och skymf och vårt anseende skada,
samt att detsamma hvilar på en uppenbar internationel olaglighet, hvilken det vore på en gång juridiskt orätt och politiskt oklokt att låta passera, när den kan afvärjas derigenom, att unionskonungen vägrar att i laga ordning låta kungöra lagen till allmän efterrättelse. — Sverige skulle i alla händelser kunna säga sitt veto.
