flagg, den dåvarande eller en annan, eller ändtligen så att Norge och Sverige skulle förenas om ett nytt »fælles flag», olika med hvartdera rikets nu brukliga. Ständigt begagnande af Sveriges flagga skulle såra Norges nationalkänsla; egen norsk flagga skulle väl tilltala nationalkänslan, men här kom denna i strid med statens ekonomiska kraf, som ingen sann fosterlandsvän ville lämna ur sikte, allra minst i dåvarande ögonblick med hänsyn till de afgifter, som kräfdes af Barbareskstaterna. Till följd däraf var mest tillrådlig en ny med den svenska nationen gemensam flagga. Den norska kränktes ej på något sätt däraf, ty när den svenska nationen förändrade sin flagga och den norska sin, och bägge enades om en gemensam, ny flagga, då respekterades de bägge i denna öfverenskommelse såsom själfständiga nationer. Efter det kommittéen därpå hade utvecklat vikten af, att den flagga, hvarunder sjömannen i fredens dagar sökte bröd och välstånd, vore antingen alldeles såsom örlogsflaggan eller i det minsta så litet som möjligt afvikande från densamma, påpekade den, att därest den flagga som komme att föreslås af stortinget, icke blef bifallen såsom »fællesflag», eller därest den sålunda förändrade flaggan alltför mycket skulle föröka Barbareskstaternas fordringar, det skulle för tillfället vara önskligt för Norge såsom en temporär föranstaltning, att norrmännen tills vidare och intill nästa storting måtte nyttja den d. v. norska flaggan på de kortare farvattnen. Kommittéens Indstilling gick ut på, att H. M:t ville 1) autorisera ett fælles kofferdiflag för bägge rikena och 2) ju förr desto hellre härom låta öppna underhandlingar med Barbareskstaterna; 3) att, om dessa underhandlingar skulle visa, att erforderlig säkerhet för att få den nya flaggan antagen icke, eller endast
