(jfr bil. 1.)[1] Konungen utfärdade därpå »i henhold till grundlovens § 79» en kunglig kungörelse härom (jfr bil. 2).
Denna s. k. Lag om Norges flagga innehåller i § 1 en bestämmelse om hurudan Norges »kofferdiflag» skall vara. I § 2 innehålles det imperativa stadgandet, att den »skall nyttjas» på handelsfartyg vid de tillfällen, då de i utländsk hamn önska att vinna beskydd och bistånd af gesandtskap, konsuler eller handelsagenter. I öfrigt blott underrättas vederbörande, att samma handelsflagg med split och tunga nyttjas på offentliga byggnader, och är på ett särskildt sätt utstyrd på post- och tullfartyg. I § 3 föreskrifves, att lagen träder i kraft ett år efter den dag, då den är införd i Lovtidenden (d. v. s. den 15 december 1899).
Vid denna s. k. lags föredragning i odelstinget framhölls under den debatt, som därpå följde, och hvaruti ingen af norska statsrådets medlemmar deltog, af herr Emil Stang, att den n. v. flaggan med däri anbragta unionstecken vore ett sant uttryck för hvad som säges i N. G. § 1, att konungariket Norge är ett fritt, själfständigt, odelbart och oafhändeligt konungarike, förenadt med Sverige under en (een) konung; af herr Jörgen Knudsen, att den flagga, som Norge öfver 50 år haft, var ett fullt och klart symbol för dess ställning såsom själfständig stat och förenadt med ett annat land, hvaremot de som främjade denna sak, hade en djupare mening; de ville taga ett steg i unionsupplösande riktning. Af skeppsredaren Smith gjordes anmärkning emot lagförslagets affattande i så obestämda ordalag, att desamma öppnade den vidaste
- ↑ N. G. § 79 säger, att då en lag undergått sådan pröfning som ofvan blifvit sagdt, så varder den lag, om än konungens sanktion ej följer, innan stortinget åtskiljes.
