skära stycken utur låret på oxen och lägga för modren sin. Då de hade ätit en stund, tog han vinfatet mellan händerna och lyfte det ned på golfvet. Sedan bad han modren komma, så skulle hon få dricka. Fatet var så högt, att hon icke nådde upp; men gossen lyfte henne upp till kanten och höll i henne, sjelf klättrade han upp och hängde som en katt öfver brädden, medan han drack. Då han blifvit otörstig, tog han fatet och satte upp på bordet, tackade för maten och bad modren, att hon skulle göra detsamma; och så rädd hon än var, tordes hon likväl icke annat än gå bort och tacka mannen för maten. Gossen satte sig bredvid mannen på bänken och de började prata med hvarann igen. Då de suttit en stund, sade mannen: ”jag far väl lof att äta litet qvällsmat,” gick så bort till bordet och åt upp hela oxen, både med horn och ben, tog vinfatet och drack ur det samt satte sig åter på bänken. ”Jag vet icke hur det kan bli med sängplats,” sade han; ”jag har icke annat än en vagga här; det kunde väl gå an att du låg i den, så kunde mor din få ligga borta i sängen.”
”Ja tack, det var rätt bra det,” sade pilten, ref af sig kläderna och lade sig i vaggan — den var fullt ut så stor som en tältsäng — gumman måste följa mannen och lägga sig i sängen, så rädd som hon var.
”Det är icke rådligt att försöka sofva, jag får nog ligga vaken och höra efter huru det går, när det drar ut på natten,” tänkte gossen. Efter någon stund tog mannen till att prata med gumman. ”Här kunde vi lefva så godt och förnöjdt, om vi vore af med sonen din,” sade mannen.
”Vet du icke någon råd med honom, menar du?” sade hon. Åhjo, han skulle väl försöka, sade han; han skulle låtsa som han ville ha gumman att styra för sig några dagar, sedan skulle han ta med sig gossen till berget för
