slapp att fråga sig fram; ”men hästarna,” sade han, ”är det bäst att du ställer qvar på denna sidan om elfven, ty den gamle färjemannen han hjelper dig nog öfver.” Per reste då, och stor matsäck tog han med sig och många hästar; men dem lemnade han qvar efter sig vid elfven, såsom mågen hade sagt. Så tog färjemannen honom på ryggen, och då de kommo ett stycke ut, släppte han honom midt uti elfven och sade: ”Nu kan du gå här och sätta folk öfver tills du blir aflöst,” och så framt ingen har löst honom af, så går rike Per Krämare der och sätter folk öfver ännu den dag som i dag är.
6.
Askepilten som åt i kapp med trollet.
Det var en gång en bonde som hade tre söner; han
var i små omständigheter och gammal och svag, och
sönerna ville icke taga sig något till. Till gården hörde
en stor god skog, och den ville fadren att gossarna skulle
hugga uti och se till att de kunde afbetala något på
gälden.
Sent omsider fick han dem också dertill, och den äldste skulle ut och hugga först. Då han hade kommit in i skogen och begynte hugga på en gammal skäggig gran, kom der ett stort digert troll till honom. ”Om du hugger i min skog, skall jag dräpa dig,” sade trollet. Då gossen det hörde, kastade han bort yxan och lade af hem igen det fortaste han förmådde. Han kom alldeles andlös
