författare. Vill man erfara, huru Asbjörnsen i en senare ålder satt ett verkligt literärt monument af den tid, då han var i «Præstlære hos Ringerikspræsten», så läse man «En sommarnatt i Krokskogen» och lägge märke till de oförlikneliga naturskildringar, som deri äro inströdda.
Under vistelsen i denna fornfrejdade bygd, der Halfdan svartes grafhög leder tanken tillbaka till tusenåriga sagominnen om jättar och troll och hedniska juleseder[1], och der sjelfva stugorna i prestgården med Anna Colbjörnsdatters namn påminna om mod och rådighet för fosterlandets skull i en senare tid[2], inträffade emellertid en händelse, som både för Asbjörnsen personligen och för Norges vitterhet skulle blifva af den största betydelse. Gossen sammanfördes nämligen der med den nästan jämnårige Jörgen Moe, som också undervisades af Stören samt af honom dimitterades till universitetet år 1830, tre år innan Asbjörnsen sjelf vardt student. Samlifvet mellan dessa två gossar lade grunden såväl till en vänskap för hela lifvet som till ett mångårigt, betydelsefullt samarbete, hvars resultat, en gång framlagdt i samlingen af de «Norske Folke-eventyr», väckte ej blott fosterlandets utan äfven hela samtidens beundran och tack.
Men mellan de poetiska barnadrömmarna på 1820- samt segerns och triumfens dagar på 1840-talet ligger en lång tid af arbete och försakelser men ock af en rik inre utveckling. Asbjörnsen vardt efter dessa dagars förhållanden sent, först vid 21 års ålder, student, och hans ekonomiska omständigheter voro vid samma tidpunkt sådana, att han omedelbart efter sin examen måste för dagligt bröds skull mottaga en informatorsplats på landet samt bibehålla denna uti ej mindre än fyra år. Hämmades häraf än ytterligare de lärda studierna, så befordrades deremot så mycket kraftigare den unge mannens utveckling åt det
- ↑ Se härom Hildebrands öfversättning af «Konungaboken» I delen s. 61, 62!
- ↑ Se härom i Afzelii Sagohäfder XI:te delen, senare afdelningen, sidorna 204—207 en tämligen tendentiös framställning! Presthustrun Anna Colbjörnsdatter lyckades år 1716 under Karl XII:tes krig att med uppbådadt folk på Norderhougs prestgård taga till fånga den svenske öfversten Lieven och hans korps.
