Tyskland för att under en längre vistelse derstädes studera forstväsendet. Den förra af dessa två resor gaf anledning till en liten efterdyning, enär en del folk tog anstöt af det muntra och oförbehållsamma sätt, hvarpå Asbjörnsen, uti en under namn af »Ydale» utgifven samling skizzer från samma resetid, skämtade med en del förhållanden både om bord och i land; den senare åter gaf Asbjörnsen ett ypperligs tillfälle både att lära känna folklifvet i Tysklands skogstrakter samt att stifta bekantskap med en mängd af samtidens mest lysande literära personligheter, såsom bröderna Grimm, Berthold Auerbach och andra.
Hemkommen från denna senare färd år 1858 vardt han 1859 utnämd till resande forstmästare och har såsom sådan i en lång rad af år fri och sjelfständig kunnat få arbeta för sitt fosterlands materiella förkofran, på samma gång han under ständig samvaro med allmogen fått än vidare rikta sina sago-samlingar och under ständig vistelse i naturen gång på gång fått återupplefva sådana glada stunder i skog och mark, som han så oförlikneligt skildrat.
Nu är han emellertid gammal vorden, har öfverlåtit sin syssla till en annan högeligen aktad vitter man, J. B. Barth, samt bor i Christiania, med värma och lif ännu i sin höga ålder följande dagens händelser liksom literaturens utvecklingsgång i Norden. Ensam, utan maka och barn, lefver han sålunda dock ej en enslings lif.
Den 15:de januari 1870 hände det, att man i
«Studentersamfundet» i Christiania, som då tillfälligtvis hade sammanträde, fick
veta, att några af Asbjörnsens närmaste vänner voro samlade hos
honom i anledning af hans 58:de födelsedag samt att de, för att
på samma gång högtidlighålla «Huldre-Eventyrens»
tjugufemårsjubileum, förärat den åldrige sagoberättaren ett sällsynt gammalt
dryckeshorn. Detta budskap väckte strax de varmaste känslor.
Björnson, som för året var samfundets förman, föreslog att man
strax skulle bringa den gamle en helsning, och fyrahundra man
stark tågade skaran till Asbjörnsens boning. «Ungdomens jubel
och tack,» sade dervid Björnson, «kommo de än sent till
