Asbjörnsen, så skulle de till gengäld räcka genom hans ålders qväll och återupprepas af ungdom efter ungdom.» Och han tillade för sin egen del, då stående på höjdpunkten af sitt skalderykte; «Gud skall veta, att det hade blifvit föga af mig, hade du icke varit.» Dessa ord äro visserligen framsprungna af en ögonblicklig ingifvelse och vitna närmast blott om talarens egen känsla af sin stora skuld till Asbjörnsen. Men de innebära dock, äfven om vi låta Björnson här tala å hela den nationella, ja hela den nordiska diktens och bildningens vägnar, en stor och slående sanning. Ty hvar stode vi alla, som, med små krafter eller stora, dock främst af allt vilja lefva och verka för det inhemska och ursprungliga i lif som i diktning här i Norden, hvar stode vi ännu med våra sträfvanden, om ej denne sunde och väldige ande gått förut, banat väg och sjelf ur folkdiktens okända skattegömmor letat fram ärfdagods och klenodier, om hvilkas värde, ja tillvaro man före honom knappast någon aning haft? Må derför hans lifsgerning helsas på det sätt som allt stort, med tacksamhet och upphöjd glädje, och må han få lefva länge nog att se, att hans fosterländska id varit ej blott en handfull frökorn, fallna i yrande sanden, utan ett säde, som kommit i god jord och som derför också skjutit och allt fortfarande skjuter djupa rötter!
När man från Hedalen, annex till det minnesrika Waage i
Öfra Gudbrandsdalen, det Waage, der «Jutulen och Johannes
Blessom» bodde, vandrar uppför den vackra säterdal, i hvars botten
Sjoa brusar i en nästan aldrig hvilande fors, inträder man i ett
äkta jättesagornas och trollsägnernas hem. Hela naturen är här
full af under, och funnes än inga menniskor, som såge dem, så
skulle här bistre jättar fostras i fjällens skuggor och luftiga
elfvor sväfva mellan de otaliga blomstren på säterängarnas tufvor.
Derför gror här också, när ungdomen kommer hit upp om våren
och boskapen råmar af fröjd öfver de frodiga betena och göken
gal och tjädertuppen lockar, en sådan lefnadslust hos en och hvar,
att alla sägner vakna på nytt, alla skogar få lif och alla fjäll
och åsar svara med »Huldrelok», när jäntan om qvällen ropar efter
