mocka i stallet.» Men då stallmästaren bad honom taga af sig peruken, fick han samma svar, och då ville icke heller han ha honom; «du kan gå till trädgårdsmästaren,» sade han, «du passar bäst till att gå och gräfva i jorden.» Hos trädgårdsmästaren fick han då lof att få stanna; men ingen af de andra tjenarne ville ligga tillsammans med honom; derför måste han sofva för sig sjelf under trappan till lusthuset; det stod på stolpar och hade en hög trappa. Under den fick han litet mossa till bädd, och der låg han så godt han kunde.
Då han nu hade varit på kungsgården en tid, hände det sig en morgon, i det samma solen gick upp, att gossen hade tagit af sig mossperuken och stod och tvättade sig; och då var han så vacker, att det var en lust att se honom.
Prinsessan såg den vackre trädgårdsgossen från sitt fönster och tyckte att hon aldrig hade sett någon så vacker. Hon frågade då trädgårdsmästaren hvarför han låg ute under trappan. «Åh, ingen af de andra tjenarne vill ligga tillsammans med honom,» sade trädgårdsmästaren. «Låt honom i afton komma upp och ligga vid dörren inne i mitt rum, så skola de väl inte hålla sig för goda till att låta honom ligga under tak med sig sedan,» sade prinsessan. Trädgårdsmästaren sade det till gossen. «Tycker du jag skulle vilja göra det?» sade gossen; «då skulle de sedan säga, att det är väl mellan mig och prinsessan.» — «Ja, du har allt skäl att frukta för en sådan misstanke, du,» svarade trädgårdsmästaren, «du som är så vacker!» — «Nå ja,
