Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
247
ENKANS SON.
ansigtet, ty han ville icke se hugget; men knapt hade han huggit af hufvudet, så stod den fagraste prins der hästen hade stått. «Hvar i all verlden kom du ifrån?» sporde kungen. «Det var jag som var häst,» svarade prinsen. «Förr var jag kung i det landet, som den kungen var ifrån, hvilken du dräpte i slaget i går; det var han som kastade trollhamn på mig och sålde mig till trollet. Sedan han nu är dräpt, så får jag mitt rike igen, och du och jag bli grannkungar; men vi skola nog aldrig föra krig mot hvarandra.» — Och det gjorde de då inte heller; de voro vänner så länge de lefde och den ene kom tidt och ofta och besökte den andre.
