Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/302

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Öster om solen och vester om månen.

Öster om solen och vester om månen

Det var en gång en fattig backstusittare, som hade många barn och just inte mycket, hvarken mat eller kläder, att ge dem; vackra voro de alla, men den vackraste var den yngsta dottern, som var så fager, att det inte var någon måtta med det.

Så var det en torsdagsqväll sent om hösten, det var styggt väder ute och mycket mörkt, och det regnade och blåste, så att det knakade i väggen; de sutto allesammans omkring spiseln och hade något att syssla med. Rätt som det var, så bultade det tre gånger på rutan. Mannen gick ut och skulle se hvad som var på färde, och då han kom ut, stod der en stor, stor hvitbjörn.