120
NORGES ST0BT.IK6:
Detta »Fundaments var naturligtvis, såsom för (Ifrigt med klara ord angifves x, den mera nämda feodalistiska grundsatsen, att jord betingade politiska rättigheter, att »suveräneteten i ett land bör hvila hos massan af jordegare». Då man nu sett sig nödd och tvungen att vidtaga en modifikation i denna princip till fördel för embetsmännen, hvilkas kunskaper och erfarenhet man omöjligen kunde undvara2, så trodde män sig dock böra rädda sjelfva grundsatsen genom att i lagen förebygga, att embetsmännen någonsin kunde bilda phiralitet i representationen. Utan tvifvel inverkade härvid tillika de många engelska parlamentsakterna, som haft till ändamål att utesluta regeringens kreatur ur underhuset eller inskränka deras antal. Men i så fall förbisåg man, att dessa lagar icke voro riktade mot statens embetsmän i det hela3, .utan tillkommo med specielt afseende på den engelska regeringens, i följd af dess stora tillgångar nästan obegränsade prerogativ att skapa nya embeten och genom dessa köpa sig röster i underhuset. Om de amerikanska lagarnas analoga bestämmelser haft något inflytande i detta fall, så förbisåg man likaledes, att de uteslutna amerikanska embetsmännen af konstitutionen sjelf voro gjorda till osjelfständiga redskap för den verkställande makten, hvilket icke var fallet med Norges embetsmän.
Till sitt syfte var den norska paragrafen lika litet demokratisk som de engelska lagarna. Detta kan man sluta redan deraf, att den var föreslagen af en man, som i hela sitt offentliga lif visat sig som en afgjord och konseqvent förfäktare af intelligensens och förmögenhetens aristokrati4. Och dessutom
1 »Jeg har stedse gaaet ud fra den Forudssetning, at det er hos Mässen af de fäste Ejendommes Besiddere i et land, at Souverseaiteten fornuftigviis bflr residere», anf. st,, sid. 12, »Dersom Statens Vedligelioldelse egentlig ------------mest inaa interessere dem, som ere i BesiddeLse af de fäste
Ejendomme, saa bnrde det og vsere dem alene, som den lovgivende Magt överdrages tils; a. st., sid. 23.
3 Se Falsen, Norges Odelsret. Bergen 1815, sid, 62, not. 53.
3 Med undantag af acfc of settlement af den 10 februari 1701, som i praktiken visade sig omöjlig och inom kort i denna punkt uttryckligen upphäfdes.
- Märkligt nog var den demokratiska »grundlagens fader» i sjelfva ver-
