Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

GKITSIVLAGEN AF DEN 17 MA.T. 147

.Riksförsamlingen hade, redan innan den öfvergick til! det egentliga konstitutionsverket, på kemstitutionskomiteens förslag den 4 maj beslutit, att paragrafernas ordning och »Materiens Form» skulle vara undantagna, från debatterna. I följd af detta beslut tillsattes efter konstitutionens antagande den 11 maj en redaktionskomité af tre personer att »sjette Constitutionen i Stiil og Orden», och härtill valdes den fine juristen Diriks, den absolutistiskt sinnade demokraten L. Weidemann och den konservative professor Sverdrup. Då dessa emellertid icke fattade sitt uppdrag så inskränkt, som fullmakten angifver, utan vidtogo flere förändringar al största betydelse i grundlagens text, sä uppstår den frågan, om den slutliga redaktionen bör gälla mot riksförsamlingens ursprungliga, beslut. Detta har knappast från början varit riksförsamlingens mening l, men måste dock antagas. Ty den 16 maj uppläste redaktörerne i riksförsamlingen den redigerade grundlagen, som af representanterne jemfördes med deras manuskript och af riksförsamlingen »i ett och allt bifölls»2. Och det är väl i fråga om lagar icke de förberedande besluten, utan det sista hela lagen omfattande, som måste anses afgörande, om man icke vill ställa dörren vidöppen för godtycket.

Redaktörerne hade, oafsedt den totala ombxytningen af paragrafernas ordningsnummer, som upplyses af Bil. I, ändrat

Det jurid. Fakultets Betasnkning, sid. 55, not. 1) och härtill var en gissniDg af en man, som ej förstod, hvad han här skref eller hvad denna uppgif t innebar, så vore det allt för besynnerligt, att han gissat alldeles rätt. Det tan icke heller antagas, att Wergeland sjelf på slutledningens väg kommit till sin förklaring, ty den orediga fram ställningen bevisar, att saken ej var honom klar, och han visste för öfrigt icke, att lagbehandling var stadgad och af riksförsamlingen förutsatt som allmän regel. Detta senare bevisas af hans framställning under § 78 och den sedvanliga, äfven hos honom återkommande förklaringen af riksförsamlingens beslut om ärendenas fördelning.

1 »Diriks, Sverdrup og Weidemann have faaet det Hverv att redigere Grundioven, det er, bringe Paragraferne i bedre Orden, ja, efter Forslaget endog at sendre paa Stilen. Maatte de kun vssre saa heldige ikke at forgribc sig paa noget Ord af Yigtighed. Men det t0r man vente af saadanne Msend. Sknlde det indtrreffe, saa vil man altidhave til Veiledning og Oplysning et Exemplar af Grundioven i den Form, som den af Kigsforsamlingen blev antagen, förend denne senere Redactioa», Wergelands Breve, sid. 113.

2 Rigsforsamlingens Forhandiinger, V, sid. 101; Wergelands Fortrolige

Breve, sid. 126; Darres Dagbog i Hist. Tidskrift, IV, sid. 110.