för att äfven i framtiden tillförsäkra sig ett öfvervägande inflytande och dymedelst lagbinda den nu enligt sakens natur herskande byråkratien, att de tvärt om med berådt mod gåfvo den samma nådestöten och äfven glömde att tillförsäkra den högre bildningen det rum i representationen, som den med rätta tillkommer, ja, icke ens gåfvo egendom och kunskaper något säkert skydd gent emot den stora massans herravälde. Ty all politisk skyddsmakt de respektiva samhällsklasserna emellan, af hvilka en i följd af reglerna för representationens sammansättning kunde blifva så godt som enväldig, lades i konungens hand, och detta på samma gång, som konungamakten försvagades i betänklig grad.
2.
Förberedande konstitutionsarbeten.
Det var riksförsamlingens lycka, att den icke gick till ett helt och hållet oförberedt arbete, utan fick sig några grundlagsutkast förelagda, som i hög grad underlättade dess värf. Redan i februari och mars månader hade en mängd pennor varit i verksamhet för att utarbeta grundlagsförslag till den blifvande riksförsamlingen. De blefvo dels författade i följd af ett upprop från enskilda personer och i hopp att vinna ett af dem utsatt pris, dels på eget initiativ, dels slutligen på uppfordran af regenten eller närmast för hans räkning.
Om de grundlagsutkast, som blifvit inlemnade som prisafhandlingar, har man sig föga bekant, då de förmodligen samtliga blifvit förstörda. Emellertid kan man sluta af samtidas anteckningar, att de varit fullständigt odugliga[1]. De, som utsatt
- ↑ Sålunda säger Claus Pavels i sina dagböcker under 12 april: »Alt hvad der indkommet som Prisafhandling, skal være dumt Sludder», och likaledes Fr. Schmidt under 11 april: »Prof. Rosted — — — fortalte at han havde sex Constitutioner til Gjennemlæsning, som var Skrab. I et af disse vær gjort den Betingelse, at den norske Konge skulde ægte en uberygtet Pige, samt om Oprettelse af en Hestebjörn og Klippe Orden.» Professor L. Stoud Platou, som var en af censorerne, säger i sina Optegnelser for Aaret 1814 under 10 april: »Jag saa igaar en Skrivelse fra v. Essen til det norske Folk; dat. 31 Mars, hvori han skjælder paa Prindsen og
