prisen, bland hvilka toldprokureur Omsen tagit initiativet, anmodade första klassen i »Selskabet for Norges Vel» att välja tre censorer, och dessa kasserade samtliga förslagen.
På öfvergången emellan denna grupp och den följande står ett af overkrigskommissær V. L. Sebbelow författadt förslag, som han sjelf befordrade till tryckning. Det är nämligen synbarligen tillkommet i anledning af nyss nämda upprop, men författaren utesluter sig sjelf från pristäflingen, då han säger sig hafva fattat pennan af rent fosterländskt nit utan alla pekuniära hänsyn. Detta förslag är hufvudsakligen märkligt derigenom, att det visar, hvilka underliga föreställningar en norsk embetsman, som sjelf säger sig ega och äfven genom bokens inledning bevisar sig hafva gjort ganska vidt omfattande politiska studier, år 1814 kunde göra sig om en statsförfattning. Så t. ex. skulle riksdagen, som borde samlas hvartannat år och endast i fråga om finanserna samt krigs- och fredsrätten hade sig någon uttrycklig myndighet i konstitutionen tilldelad, aldrig få räcka längre än 8 dagar. »Det Statsanliggende, säger författaren, som ikke kan blive opløst og afgjort i 8 Dage af det forsamlede Folk ved Deputerede, kan heller ikke blive det i et heelt Aar. Thi enten har Spørgsmaalet og Anliggendet ikke været modent til Besvarelse og endelig Afgjørelse, eller har Mødet blot været chimærisk.» På dessa riksdagar skulle alla jordegare öfver 25 år ega säte och stämma, antingen sjelfva eller genom ombud[1], §§ 24, 31—33, 38, 40—44. Förslaget har varit kändt och läst på Eidsvold[2], men har endast i ett par mindre vigtiga punkter utöfvat något inflytande[3].
Af långt större betydelse voro de förslag, som af några
- ↑ Denna bestämmelse bör jemföras med det ofvan sid. 15 omnämda förslaget från Hedemarkens bönder.
- ↑ Se Fr. Schmidts Dagbøger, sid. 161, under 20 april; jfr härmed Pavels Dagbøger, sid. 174 o. f., under 7 april.
- ↑ Se Bil. I, §§ 32 och 112.
forunderligt nok paa de danske Embedsmænd, der forføre Folket, medens man her i Landet skjælder paa de danske Embedsmænd og gjerne vilde have dem bort alle tilhobe, da enhver, som ei er bleven vugget paa norsk Grund, nu heder Udlænding og bør som saadan udelukkes fra alt, idetmindste klinger det saa bos alle vore Skriblere og i de samtlige 9 Konstitutioner, som jeg for mine Synders Skyld er bleven sat til Censor över, og som jeg nu lykkeligvis er bleven færdig med at halshugge.»
