22
NÖfiGJäS STOETING. '
editionett af Adlers och Pälsens' utkast gifver tydligen vid handen, att de förre orsakat en del förändringar i utkastet, ehuru icke i den omfattning, som utgifvaren antagit1. Dessa anmärkningar hafva således efter all sannolikhet blifvit författarne meddelade antingen direkt genom en afskrift eller genom muntligt meddelande af professor Sverdrup, söm, enligt hvad en prinsens dagboksanteckning af den 3 april upplyser, fick sig af prinsen
- 'Så antager d:r Nielsen, att den ursprungliga § 106 i utkastet blifvit
struken på prinsens föralag, men det är ögonskenligt, att dennes anmärkning är liktad mot den nu varande § 105, mom. o, som således fick stå qvar oförändrad. Vidare antager utgifvaren, att de nu varande §§ 227-230 blifvit tillagda vid omredaktionen, hvilket alls icke följer af Kristian Fredriks anmärkning, som fuilväl kan vara riktad mot nu varande §.226, blott man stryker tillägget: »eller de Love, som ved Constitutionen erklseres for uforanderlige Grundlove». Det är ock i och för sig föga troligt, att dessa §§ skulle blifvit tillfogade, då de utgöra ett nödvändigt supplement tiil § 226, och dessa bestämmelser tillsammantagna äro att härleda ur den bataviska republikens författning af år 1708, hvilken ock i många andra stycken från första början legat till grund för utkastet.'
Dé enda nämnvärda ändringar, som i följd af Kristian Fredriks anmärkningar blifvit vidtagna i utkastet, äro följande: I §§29 och 137 har den förändring vidtagits, att konungen fått rätt att utfärda provisoriska förordningar rörände »Handel, Töld- og Politie-vsesenet, som 0ieblikkets Träng udkrsever, naar de ikke stride imod Constitutionen». Detta innebär dock icke mycket, då § 30 bibelåölls, som stadgade, att »Subsidier, Faalaag, Told:, oäehtlige Byrder o. s. v. kan ikke paalä?.gges eller hafves uden Folkets eller dets Beprsesentanters Sämtykké». Ursprungligen tyckes dessutom § 137 (förut 132) hafva innehållit, att provisoriska förordningar, finge utfärdas, men ej angående »Penge og Penges Vsärd», Meningen blir således i det hela den samma, I § 91 gjordes ett tillägg, att en af representationen antagen lag straa? borde föreläggas konungen till säriktion.
I § 109 upptogos ordagrant Kongelovens bestämmelser om arfsföljden i stället för, att de förut tyckas varit refererade (såsom sedan skedde i Sverdrups och Berghs förslag 1). '? ?
I § 110 bestämdes Möhuhgs myndighetsålder uttryckligen till 18 år,
I § 122 är departementsindelningen struken och ärendenas fördelning lemnad åt konungens välbehag. '
I § 123 är ett förbud att i statsrådet upptaga- riksförsamlingens med3» lemmar utbytt mot förbud att upptaga dem i regeringen, så länge de fungerade som riksdagsmän, således ett påbud, att de vid åtagande af statsrådspost skulle afgå från riksdagskallet.
I § 226 är sista raden tillagd.
