56 NOKGES STORTING.
sålunda, att om tre på hvarandra följande riksförsamlingar äro af samma mening, »vill konungen stadfästa det af alla tre fattade beslutet». Riksdagen kan för öfrigt rådslå om hvarje för nationen vigtig angelägenhet och derom ingifva adresser, som ock kunna riktas mot departement, embetsmän och ministrar, som »ved Raad og Daad liave tilfoiet Nationen nogen Skade og derved tillige bandiet mod Kongena egen Villie og Intresse, der med den almindelige altiå er den samme». Alla reela privilegier, såväl frälses som ofrälses, afskaffas antingen på en gång eller efter band och mot ersättning, och inga nya få någonsin i framtiden gifvas.
Det säges, att det treBcbowska förslaget icke lyckades vinna prins Kristians bifall l. Säkert är, att han haft åtskilligt att deremot anmärka'2, och att det icke kan betraktas som hans program. Men det har icke dess mindre, i synnerhet medelbart, utöfvat ett icke ovigtigt inflytande på Norges grundlag.
Biskop Bugges grundlagsförslag står ganska nära det weidemannska förslaget i föregående grupp, d. v. s. det innehållci' ett förklädt envälde. Det kan derför korteligen tecknas, om man nämner de inskränkningar i det kungliga prorogativet, som här föreslås. Beskattningsrätten skulle således tillhöra ständerna, men icke odelad, ty konungen skulle för det första ega oinskränkt beskattningsrätt till den %) juni 1817, då den första riksdagen borde sammanträda, och vidare tätt att vid oförutsedda tillfällen utskrifva skatt och upptaga lån till visst belopp, i hvilka falb dock ständerna borde genast sammankallas, samt slutligen oinskränkt rätt att utan ständernas samtycke bestämma »saadanne Ligningcr eller Paaleeg, hvorved Undersaatterne i Almindelighed eller visse Communer i Saerdeleshed paalsegges at svare Afgifter eller Udredsler til gavnlige IndretningeTS Fremme eller Embedsmamds Lonningcr eller Sportler». Ständerna hade äfven rätt att petitionera (men väl till märkandes ingen del i lagstiftningen) och kunde döma konungen antingen till att vara minderårig eller hafva förlorat nationens förtroende, dock endast i uppgifna fall: svagsint 1 Se Flatmtz Optegnelser for Aaret 1814 i (Norsk) Hist. Tidskr. II, sid. 38.
5 Se Kristians Bemasrkmiiger i Nielsens Bidrag I, sid, 81 o. 1.
