Hoppa till innehållet

Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

FÖBBE1EDANDE KONSTITUTIONSAHBETEN. 57

het, våldsamt brott mot konstitutionen och äktenskap med undersåte. Slutligen kunde icke myntfoten ändras eller norska trupper lemnas i främmande sold utan ständernas samtycke.

Riksdagen skulle sammanträda hvart 6:e år, och vid dess öppnande egde konungen rätt att förelägga den en viss dag, då dess arbete borde vara afslutadt. Den skulle utgöras af tre stånd, nämligen presteståndet, bestående af alla rikets biskopar, en prest för hvart amt och en universitetsprofessor, borgarståndet, bestående af tre från hvarje stiftstad och två från hvar af rikets öfriga städer utsedda borgare eller civila embetsmän, och bondeståndet, bestående af en invånare från hvart fögderi på landet. Detta skulle efter Norges då varande kyrkliga och administrativa indelning hafva gjort 24 i presteståndet, -50 i borgarståndet och 43 i bondeståndet, summa 117, hvartill kommo konungens högsta embetsmän (d. v. s. departementschefer eller statsråd till ett antal icke öfverstigande åtta), som hade säte och stämma på riksdagen, då den handlade in pleno. Ständerna kunde nämligen samlas antingen hvar för sig eller tillsammans »efter Anliggendernes Beskaffenhed». Valsättet bestämdes af konungen, som ock förde uppsigt öfver riksdagen under dess sammanvaro, dels genom sina högsta embetsmän, dels genom en särskild Uppsyningsman.

Ehuru förslagsställaren på ett så groft och otympligt sätt gjort riksdagen till en tom dekoration, fann han dock nödigt att till yttermera visso stadga, att inskränkningarna i konungamakten icke genom analogislut eller på annat sätt finge utvidgas utöfver konstitutionens ordalydelse, och slutligen tillades i § 40:

BDorsom Rigsdagen ved Stemmeflertied fatter nogen Beslutning, som strider tvertimod Konstitutionen eller indsknenker den Kongelige Magt meer, end Konstitutionens Bogstav, da er Kongen, saafremt Bigsdagen ikke vil eassere sia Beslutniug, berettiget til strax at ophseve den, samt at erklfere den for oprprsk og at befale dens Medlemmer, som näve stemmet for en saadan Beslutning, tiltalte til Sträfs Lidelse. Kongen maae da strax udskrive en nye Rigsdag af et donbelt Antal Medlemmer, og er absolut souverain, indtil dea aabnes *.

1 Denna bestämmelse är medelbart eller omedelbart hemtad nr Targets ofvan nämda arbete: Esprit des cahiers.