Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

m

NORGES STORTING.

11. Ståteas Borgere ere i Almindelighed lige förpligtade til, i en vis Tid, at vsersie oai Faadrenelandet, uden Hensyn. til Stånd, Fssdsol eller Formue.

Samtliga dessa principer återfinnas i Adlers och Falsens utkast, och de flesta bland dem, mer eller mindre jemkade, i de öfriga konstitutionsförslagen utom Bugges och Weidemanns. Till och med det för en grundlag så högst besynnerliga och för principerna af en sådan ännu mera bakvända undantaget i 8:e grundsatsen om judarnes uteslutande från den allmänna toleransen återfinnes i icke mindre än tre af grundlagsförslagen, nämligen Wergelands, Weidemanns och Eliesons. I nyss nämda skrifvelse från C. F. Ehrensvärd äro till och med de flesta principerna särskildt utpekade såsom »de almindelige Grunde, paa hvilke Constitutionen hos en nordisk Nation b0r hvi le ».

Riksförsamlingen antog den 16 april do tio första grundsatserna och beslöt att tills vidare lemna den elfte oafgjord. Endast vid den första gjorde man enligt Falsens förslag ett tillägg, som dock endast fick en tillfällig betydelse '.

Det saknade icke sin betydelse, att dessa grundsatser afgjordes, förrän man öfvergick till konstitutionens detaljer. Ty deraf blef förmodligen en följd, att mången af de i dylika frågor oerfarna representanterne utan "betänkande röstade för grundsatsen, emedan han icke fattade eller gjorde sig reda för, hvad den i sina konseqvenser innebar. Och då en sådan representant sedan kom med sina invändningar mot någon af grundlagens föreslagna detaljer, kunde han mötas med den förklaringen, att saken redan vore afgjord genom de af riksförsamlingen antagna grundsatserna2. Dock beslöt man i enlighet

1 "Det skal v^re et fri t, uafhsengigt og udeleligt Kongerige og Regenten skal f0re Titel af Konge.»

2 Sålunda bemötte man i riksförsamling en Wulfsbergs förslag, att nationalrepresentationen skulle utvälja statsrådet eller åtminstone uppsätta förslag, med den anmärkningen, att den exekutiva makten redan vore konungen tillerkänd, Samma invändning gjorde Falsen mot de af Wedel föreslagna och af konstitutionskomiteen antagna paragraferna (41-ii) om regeringens organisation, hvilka ock i enlighet dermed till större delen utgingo. Emot samme Wedels förslag vid § 50, att ett statsråd skulle liksom i Sverige ega rätt att i vissa fall neka kontrasignation och samtidigt nedlägga sitt embete, men emellertid behålla sin lön, tills nästa storting al-