”Strömparterren” i Sveriges residensstad. Det lilla näpna ”Kapellet”, (i parentes kostar detsamma staden ungefär 24,000 rdr) är allmänna mötesplatsen för hela den fashionabla verlden i den finska hufvudstaden. Restaurationslokalen, som jemväl kan begagnas vintertid, är prydd med fresker af den finske målaren A.v. Becker. Talriga statyetter samt en äfven i öfrigt prydlig inredning, bidraga att göra denna lokal ganska inbjudande. Restauratören på stället betalar också ett ärligt arrende till staden af icke mindre än 8,000 finska mark, 5,400 rdr, — mycket nog i Helsingfors, då, om vi icke missminna oss, för Strömparterren i Stockholm årligen erlägges endast 6,050 rdr! Af allt detta kan nu väl äfven främlingen se att stadens fysionomi i allmänhet är glad. Föga prakt möter ögat, men en viss estetisk smak nästan öfverallt. Hvad som dock i väsentlig mån ger Helsingfors prägeln af endast hufvudstaden i ett litet och till på köpet fattigt land, det är butikernas, handelsbodarnes enkla utstyrsel emot hvad t. ex. Stockholm har att uppvisa i denna väg. Väl räknar Helsingfors icke mindre än ungefär 200 handlande och måhända öfver 100 butiker, och detta tyckes nog bevisa en stor omsättning, men man är nöjd med mindre ståt, då — man icke kan hafva det bättre.
Totalintrycket af det hela är imellertid behagligt, och man glömmer kanske för lätt att man befinner sig i det ”fattiga Finland”, men man glömmer också vid anblicken af den lifliga rörelsen omkring sig — och detta hedrar såväl stad som land — att man promenerar norr om sextionde graden nordlig bredd, i ett land så föga kändt, och tyvärr ännu mindre erkändt af utländingar, — och dock väl förtjent såväl af att kännas som ock erkännas t. ex. framför några små tyska furstendömen, hvilkas namu, representerande arealen af en finsk socken, dock ofta göra så mycket buller i verlden, — men ett buller som egentligast kan jemföras med de tomma tunnornas. Den nämnda ringa kunskapen om Finland skall dock med tiden något ge sig och håller redan på att undergå en förändring. I
