höll sig lyckligtvis ännu rak, men han måste besanna Wellingtons ord: Natten eller Blücher! ty stort längre ville den ej kunna hålla stånd.
Det var också en tur, att den varma eftermiddagssolen höll de promenerande borta från vallen. Eljest kunde det snart ha samlat sig en ansenlig publik omkring dessa båda herrar, som fäktade med armarne och sprungo omkring, ibland på tvären.
De hade endast haft en åskådare. Det var skildtvakten, som står vid hörnet af gymnastiklokalen.
Denne hade af nyfikenhet aflägsnat sig otillbörligt långt från sin post; han hade marscherat nära halfannan mil nedåt chausséen från Brüssel till Waterloo. Kaptenen skulle också för länge sedan ha tilldelat honom en militärisk tillrättavisning, om ej det nyfikna »manskapet» hade varit af stor strategisk betydelse. Han utgjorde nämligen, der han stod, hela Wellingtons reserv; och nu då slaget var förbi, drog denna sig i god ordning tillbaka norrut mot Brüssel och intog åter le poste perdu vid hörnet af gymnastiklokalen.
