bland Christit folk icke war lofflighit sådana tenkia eller taala, mykit mindre at bedriffua, K. Magnuses lefuerne.Och wart han offta förmanat til förbettring, än tå (som historierna seyia) ther fölgde inghen bettring effter, vthan hans leffuerne bleeff meer och meer vthropat. Förachtadhe han och sitt rikes rådh, och togh sigh rådhgiffuare effter sitt sinne, och snarast sagdt altt ondt fördes vth om honom, Men huru ther om haffuer warit i sanningene må Gudh weta, som alles theres domare är. S. Birgitta.S: Birgitta haffuer nogh hafft medh honom bestella, och aff hans regemente haffuer hon taghitt stoor tilfelle, at taala om herrar och förstar, och alt skulle thet wara aff vppenbarilse som hon sadhe. Ther hon straffadhe honom före, war thet, Han war then helgha kyrkios stadghar olydigh, Han war en bansman, lyst i påwans ban, och achtadhe intet ban, ty han war en kättare, Han war en vppenbara meneedhare, Han ladhe mykin oskälig tunga på landet, Han leet oskickeligha clereker komma til kyrkiones lään och prebendor, och han giorde mykit emoot Sueriges lagh, och godha sidhwänior, Han leeth huarken lagh eller rett skee i landet, och annat sådana meer kastadhe hon honom före. Och enastadz säger hon, at Jungfru Maria befalte at rikesens rådh skulle sättia sigh vp emoot konungen, och settia honom aff regementet, om han icke wille bättra sitt liffuerne. Sådana gaff hon och rikis rådh in, och winladhe sigh ther om, at alle skulle komma i then meningen, Men thet är nogh befructandes at then Jungfru Maria som S: Birgitta haffuer skutet vppå, haffuer icke warit then sanskylligha, effter thet hon wille vpueckia tuist och tuedregt. Är och så nogh troendes at thet haffuer icke aldelis retth wordet handlat med thenna konung Magnus och jw meera S: Birgitta haffuer hafft här medh bestella, jw mindre är thet til troendes. Så scriffua doch somblighe, om thenna konung Magnus, thet S: Birgitta och bekenner, at han haffuer gerna
