hördt messo, gärna läsitt och fastat, och aff gudheligheet i en longh tijdh icke welet gå i säng medh sinne förstinno, ther hon och skulle medh thet första haffua giffuit samtyckio til, Och han är så ther offuer komin på fall. Någhon skull kan han wel haffua hafft, men ganska illa haffuer han wordet vtförd, huilkit och mykit ther aff kommit är, at han war i påwans ban, och interdict, eller förbodh, war kommit offuer landet för hans skull, och stodh lenge, Ty han baar vp Romskottet, och hölt thet inne medh sigh, huilkit altijdh til Room sendas plägadhe aff hans land och rijke. Så hadhe han och gripit biscop Hemming i Åbo, men för huad saak, weth man icke, huilkit och, effter som tå tijdhen til sadhe, wart rechnat en bans gerning. Effter thet han nu inthet achtadhe sådana ban eller interdict, thet doch alle andre rechnadhe högt, ty wart han hallen för en öffuergiffuin man, och taalades alt ondt om honom, och hans leffuerne. Men största agget och hatet emellan rikesens rådh och honom gick ther aff, at han föractadhe adhelen och the gambla, och togh vnga, the som aff ringa slecht woro, i sitt rådh, och satte them långdt fram öffuer the andra, Thet rikesens rådh och menigha adhelen storligha mishagadhe.
Junkar Eric konung i Suerige och Håkon i Norige.Therföre på thet the skulle få tilfelle at settia honom aff regementet, gingo the til och vthwalde junkar Eric, hans son til konung offuer Suerige, som icke meer än fäm ååra gammal war, och junkar Håkon som itt åår yngre war giorde the til konung offuer Norige. Een part meena at thetta koret skedde med konungens och drotningenes samtyckio, Men een part seyia at thet war them emoot, thet fast lijkare är. Så hadhe och konung Magnus vpsatt en sin tienare then aldelis effter hans sinne war, doch vng och aff ringha bördh, Honom satte han vp för en hertoga eller höffuitzman offuer alla andra i riket, och fick honom all besta slott och feste in, emoot rikesens rådh, och han kallades, hertog Benct. Och junkar Eric wille
