han icke rekna för konung, vthan för hertoga, ther ouilien meer och meer förökades vtaff, och sedhan junkar Erich kom til någhon ålder, hölt rikesens rådh sigh in til honom, then the för konung vthwaldt hadhe, Feyd emellen k. Magnus och k. Eric.Och kom så till en stoor feyd emellan fadheren och sonen. Och then förberörda hertog Benct, konungens tienare som så högt vpsatt war, driffuo the Suenske aff landit til Skåne, och drotning Blanka foor för hans skull til konung Waldemar i Danmark, och begieradhe hielp at han motte komma in i riket igen, Men ther bleeff inthet vtaff, ty the Suenske slogho honom i häll i Skåne. Och i samma reeso loffuadhe drotningen thet vth at konung Waldemar skulle få Skåne ighen, om han wille fölia hennes wilia effter, och i så motto bleeff först handlat ther om, huru Skåne skulle komma ifrå Suerige igen, Och konung Waldemar försumadhe thet intet, ty han wille gerna haffua thet igen. Och war thet en stoor neesa, at drötningen skulle i sådana werff vtsendas, Manfolk och icke qwinfolk skulle haffua thet ärendet vthrettat.
Herramöte i Jenecöping.Tå nu feydhen hadhe en tijdh long stådt emellen konung Magnus och hans son konung Eric som rikesens rådh hade med sich, och mykin skadhe och förderff i riket skeedt war, så kom thet til itt vpslagh, Och wardt itt herramöte hållet i Jenecöping til huilkit möte kompne wore hertog Albrect aff Mekelborg som hade konung Magnuses syster til förstinne, och greffue Adholff aff Holsten som hade hans syster dotter. Ther bleeff thå saken förlijkt emellen konung Magnus och konung Eric, så at alt skulle wara en afftalat sack, hwad then ene parten hade förargat på then andra, och ther bliffuo thå landen skipt them emellen, så at konung Eric fick Skåne, Bleking, södhra Halland, alt Småland, Calmare, Östergötzland och Åbo sticht. Men konung Magnus behöldt Stocholm och alt Vpland, Öland, Gotland, Westergötzland med Wermeland, Daal och Nörra Halland, Och i samma möte wardt
