Sida:Oliver Twist - Samhällsroman.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
148
CHARLES DICKENS.

»Men dem ha ju ingen misstänkt!» inföll fru Maylie.

»Mycket möjligt, min fru», svarade Blathers, »men för det kunde de mycket väl ha varit med om det.»

»Så mycket antagligare är det, att de hade varit med om det!» rättade Duff honom.

Blathers fortfor: »Vi äro ense om, att det har varit Londontjufvar. Ty arbetet är af prima kvalitet.»

»Utomordentligt välgjordt arbete», sade Duff.

»De ha varit två om det», fortfor Blathers, »och de ha haft en gosse med sig, det framgår af fönstrets storlek. Mera är det inte att säga för ögonblicket. Nu ska vi med er tillåtelse tala litet med pojken där uppe.»

Doktorns ansikte hade plötsligt klarnat, som om något fallit honom in. »Herrarne måste visst först ha litet förfriskningar, fru Maylie», sade han.

»Ja, naturligtvis», inföll fröken Rose hastigt. »Jag skall genast... hvad får jag bjuda er?»

»Tusen tack, fröken», sade Blathers och torkade sig om munnen med rockärmen, »man blir ju litet torr i halsen af ett sådant förhör. Ge oss hvad ni har till hands, fröken, ni skall inte göra er något besvär för vår skull.»

»Hvad får jag servera?» frågade doktorn, som hade följt med fröken Rose till skänken.

»Hälst en sup», svarade Blathers. »Det var en kylig resa hit från London, och brännvin värmer upp känslorna, tycker jag.»

Detta intressanta meddelande riktade han till fru Maylie, som åhörde det med artig min. Under tiden smög doktorn sig ut.

»Ja», sade Blathers och höll sitt glas framför bröstet (med vänstra handens tumme och pekfinger omkring foten), »damerna må tro, att jag har varit med om många så’na här historier i mina dagar.»

»Till exempel inbrottet där nere vid bakgatan i Edmonton», inföll Duff för att hjälpa honom på trafven.

»Ja, inte sant? Det var någonting i samma stil», sade Blathers. »Det var Conkey Chickweld, som var mästare för det.»

»Jag vet nog, att det är din åsikt», anmärkte Duff, men jag påstår, att det var Morsgrisen, som gjorde det. Conkey hade inte haft mer med det där att göra än jag.»

»Å, prat», svarade Blathers, »det vet jag bättre. Kommer du ihåg, då Conkey blef bestulen på pengarna? En sådan uppståndelse! Jag har aldrig läst något värre i romaner!»

»Hur gick det till?» frågade fröken Rose, som gärna ville hålla de ovälkomna gästerna vid godt humör.

»Det var ett tjufknep, som inte många andra kunde ha hittat på», började Blathers. »Den där Conkey...»

»Ja se, Conkey betyder den långnäste, fröken!» inföll Duff.

»Tror du inte fröken vet det?» sade Blathers. »Du skall då