»Det står »Agnes» på insidan», sade fru Bumble, »sedan är det litet plats lämnad för tillnamnet, och så kommer ett datum — ett år innan barnet föddes.»
»Och detta är allt?» frågade Monks, sedan han ifrigt och uppmärksamt hade undersökt den lilla pungens innehåll.
»Ja.»
Bumble drog en lättnadens suck, som om han vore glad åt, att det nu var öfver, utan att Monks talat om, att han ville ha igen sina pengar. Bumble fick till och med mod att aftorka de svettdroppar, som, alltsedan samtalet började, hade runnit utför hans näsa.
»Om man kastade ett lik dit ner, hvar skulle det då vara i morgon?» (Sid.) 188.
»Jag vet för resten inte mera af historien än jag kan gissa mig
till», fortfor fru Bumble, »och jag vill häller inte veta mera, ty det
är det säkraste. Får jag nu göra en fråga: kan det här på något
sätt användas för att skada mig?»
»Nej», sade Monks, »och inte mig häller. Se hit! Men kom inte ett steg närmare, annars är ert lif inte värdt så mycket som ett halmstrå.»
Med dessa ord svängde han hastigt bordet åt sidan, grep tag i en järnring i golfvet och lyfte upp en stor lucka så tätt vid Bumbles fötter, att denne förfärad ryggade tillbaka.
