Då allt var ordnadt, visade det sig, att Monks och hans mor hade handskats lättsinnigt med den förmögenhet de tillskansat sig. När allt, som var kvar, delades lika mellan Monks och Oliver, fick hvar och en af dem föga mer än tre tusen pund. Enligt faderns testamente hade Oliver egentligen rättighet till alltsammans. Men herr Brownlow ville ogärna beröfva den äldste af bröderna all möjlighet att börja ett nytt och bättre lif, och han föreslog därför denna delning, på hvilken Oliver utan betänkande gick in. Med sin andel drog Monks (alltjämt under detta antagna namn) till en aflägsen del af nya världen, där han snart förslösade alltsammans. Sedan återföll han i sina gamla vanor, gjorde sig skyldig till nya bedrägerier och skurkstreck, satt länge fängslad, fick slutligen ett anfall af sin gamla sjukdom och dog i fängelset. Lika långt ifrån fäderneslandet slutade äfven de förnämsta återstående medlemmarna af Fagins band sitt lif. Endast unga Charley gick det annorlunda. Sikes’ förbrytelse hade gjort ett djupt intryck på honom, och han kom att tänka på om ändå inte ett rättskaffens lif var det bästa i längden. En lång tid fick han slita mycket ondt. Men förnöjsam och uthållig som han var, genomförde han likväl sin föresats. Först blef han ladugårdskarl hos en bonde och sedan dräng hos en forman och är nu den gladaste unge kreaturshandlaren i hela Northamptonshire.
Noah Claypole blef benådad, emedan han hade uppträdt som vittne mot juden. Han tyckte, att hans handtering ej hade visat sig så säker, som han önskade, och han var en tid i förlägenhet, hvar han skulle finna ett yrke, som ej betungades med alltför mycket arbete. Efter åtskilligt grubblande hit och dit valde han angifvareyrket, på hvilket han nu har sin rikliga bergning. Hvarje söndag under gudstjänsttiden går han ut tillsammans med Charlotte, som är prydligt klädd. Utanför någon människoälskande värdshusvärds dörr svimmar damen, hennes kavaljer begär för tre pence konjak att upplifva hennes lifsandar med, och följande dag anger han värdshusvärden för sabbatsbrott och stoppar halfva plikten i sin ficka. Ibland svimmar herr Claypole själf, men resultatet blir alldeles det samma.
Herr och fru Bumble blefvo afsatta från sina kommunala ämbeten och sjönko småningom i sådant armod, att de slutligen blefvo hjon i det fattighus, där de fordom fört spiran.
Och Oliver? Honom upptog herr Brownlow som sin egen son och uppfyllde på samma gång hans varma, kärleksfulla hjärtas enda önskan genom att (åtföljd af den gamla hushållerskan) flytta till ett ställe en knapp fjärdingsväg från Roses prästgård. Här bildades efter hand en liten förtrolig krets, hvars lycka väl är så fullkomlig, som öfver hufvud lyckan kan vara i denna växlingsrika värld. Ty ännu ett par kom till. Strax efter det unga parets giftermål hade den hederlige doktor Losberne begifvit sig hem igen. Men beröfvad sina vänners sällskap, skulle han alldeles ha förlorat sitt goda humör, om något sådant med hans natur kunnat vara möjligt. I två, tre
