Sida:Om ägoskilnader.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
10

och utvidgning kunde förvandlas till by, torde emellan afgærdisby och holmstompt ej vara någon annan skilnad än i namnet.

ÖGL. skiljer således, efter hvad ofvan intagna stadgan­de utvisar, mellan 3 slag af afgärda by, nemligen: 1:o så­dan afgärda by, som är gjord af högha byn, d. v. s. fordom af någon byaman uppodlad samt underkastad krigstjenst jemte utskylder dertill och omgifven med råmärken. Denna af­gärda by hade full äganderätt inom sina råmärken men ej derutöfver. 2:o Afgärda by, som på enahanda sätt tillkom­mit, men ej var förbunden till krigstjenst. Dess ägoskilnader sträckte sig ej längre än till gärdesgårdarne, som omgåfvo afgärdabyns häfdade inägor; men derjemte hade han nyttjanderätt till högha byns allmänning. 3:o Sådan afgärda by, som var köpt af allmänningen, och hvilken endast hade äganderätt till sina instängda inägor, men ej någon nyttjan­derätt till byns utom liggande allmänning. Då ÖGLagen vidare stadgar att, vid skifte af högha byns allmänning, af­gärda by skulle taga så stor del i skogen, som svarade mot dess skatt; så torde deraf klarligen följa att endast först­nämnde slags afgärda by i sådant fall ägde rätt till andel i allmänningen. Grunden och vilkoret för denna afgärda bys rätt låg således enligt ÖGL. icke uti afgärdabyns förra nytt­janderätt till allmänningen utan uti dess skattskyldighet.

Christoffers LLag, hvars 40:de Kap. i BB. synes vara hemtadt från ÖGLagen, gör ingen skilnad mellan olika slag af afgärdabyar; utan stadgar i allmänhet, att afgärda by skulle hafva nyttjanderätt för eget behof å bys allmänning, likväl med undantag af ollonskogen, som var förbehållen bolbyn ensam[1]. Frågan åter, om och hvilken rätt, afgärda by skulle äga för den händelse, att bolbyns allmänning skif­tades, lemnar LLagen oafgjord. Abrahamsson säger i sina anmärkningar till Landslagen[2]: ”skulle odelby vilja skifta allmänningen, så bör deraf så mycket afgärda by tilldelas, som den ligger i skatt före”, och åberopar till stöd för den­na åsigt 28 Kap. 6 §. BB. LL.[3]. Huruvida denna åsigt gjort sig gällande i praxis före den tid, Abrahamsson skref, är ovisst men synes mindre sannolikt, emedan 1734 års lag­stiftare i sådant fall sannolikt ej skulle hafva i strid mot en

  1. Härmed öfverensstämmer ock MELandsLag 30 Kap. BB. der namnet skrifves affgardha.
  2. Sid. 519, not. d.
  3. Förmodligen tryckfel i stället för ÖGL.