Hoppa till innehållet

Sida:Om ägoskilnader.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27

Westergöthland brukligt gränsmärke, som ej finnes i någon annan af LandskapsLagarne, nemligen Tiældra (tialdra, tiældrusten), hvilket i ÄWL. JB. 10 och y. WL. JB. 22 beskrifves sålunda, att 2 stenar skulle nedgräfvas i jorden och den tredje läggas ofvanpå, och skulle de, som lågo i jorden hafva vitsord. Dessa tjældrustenar synas hafva blifvit be­gagnade att skilja ej allenast tomterna utan äfven skogs­tegar ifrån hvarandra. Först i Lydekini och yngre förfat­tares anteckningar förekommer benämningen Ra, Ramærki, förmodligen lånad och införd från Svealand[1]. I ÖGLagen finnes orden ramarkar, ramærke uteslutande använda för att beteckna gränsmärken, men der lemnas ej heller några före­skrifter om beskaffenheten af dessa märken och sättet, huru de skulle göras.

Svea Landskapers lagar skilja sig märkbart från öfriga landslagar i bestämmelserna om de märken, som begagnades att beteckna ägoskilnader. Ej nog med att dessa lagar innehålla noggranna och omständliga föreskrifter, huru gräns­märkena skulle göras för att vara giltiga, utan här före­komma äfven flere särskilda slag af märken med egna be­nämningar på dem. Detta kan ej förklaras deraf, att en längre tids erfarenhet kräfde noggrannare föreskrifter i äm­net, ty UplandsLagen är, som man vet, samtidig med ÖG­Lagen och den yngre WGLagen; utan anledningen härtill måste sökas i en sjelfständigt utbildad och egendomlig sed hos inbyggarena i Svealand. 18 Kap. WB. Upl.Lagen bör­jar sålunda: Nu six hwilikin bolstaþæ skiæl skulu wæræ, och derefter stadgas: att rör skulle bestå af 5 stenar, 4 utan och en i midten, att 4 stenar och 3 stenar också skulle heta rör, men ej färre stenar heta bolstadaskäl[2]; att

  1. Cnf. äldre WGL. CB. der äfven ordet riftir eller ristir före­kommer såsom namn på gränsmärken mellan Sverige och Danmark.
  2. Här förekommer ordet bolstaþæ skjæl i betydelsen af gräns­märke, gränsskilnad emellan byar. Samma bemärkelse återfinner man äfven hos ordet i SL. BB. 17, pr. och 23: 1; men då 17 Kap. WB. UplL., som börjar med orden: Nu six um byæ skiæl ok bol­staþæ a nit, och i de 4 första §§. handlar om grannarnas nyttjande­rätt till bys ägor, sedermera i 5:e § §. der det stadgas om stäng­selskyldigheten, begynner sålunda: Nu wiliæ mæn bolstaþ meþ garþ skiliæ; samt 14 Kap. BB. SLagen, som endast innehåller stadganden rörande stängselskyldigheten, har till öfvverskrift; um bolstaþa skiæl; så finner man, att ordet bolstaþaskiæl eller byaskiæl jemväl hade en an­nan betydelse i gamla lagarne, nemligen: bolstädernas åtskiljande ge­nom gärdesgård, eller hvad vi nu kalla stängsel. Samma dubbla, eller åtminstone sväfvande och obestämda, betydelse återfinner man hos ordet i 26 Kap. BB. LL. Detta är orsaken hvarföre vi ej ansett