Sida:Om 1607 års upplaga af Uplandslagen (Leffler 1880).pdf/10

6

Om 1607 års upplaga af Uplandslagen.

orden hundradhum och twem i det här ifrågavarande årtalet 1295 måste detta anses vara till och med regelbundnare uttryckt än det nyss anförda årtalet 1296, där hundræþ — såsom visserligen i årtal är vanligast (men då med föregående tu, þy eller dylik form) — är oböjdt, men det därtill hörande tvem står i dativ; jfr ock Rydqvist SSL. II, 117. En oregelbundenhet vid angifvandet af detta årtal 1295 synes vidare ligga däruti, att tvem är satt efter hundradhum. Emellertid träffas en märklig motsvarighet till detta, onekligen egendomliga bruk just i UL., där räkneorden 40 och 80 många gånger uttryckas med (at) tiughum fiurum (växlande med de eljest vanligare fiurum tiughum och fiurætighi i samma kap.; Manhælghisbalken 8: pr., 11: pr, 1, 12: 1—5, 10, 13:4), tiughum attæ (Mh.-b. 11: pr. 1—3[, 4])^[1]. Äfven i Rimkrönikorna träffas ej sällan en likartad ordföljd i räkneord, t. ex. hundradhe fäm (= 500), hundrath try eller C try (= 300), M siw (= 7000)^[2]. Jämförelsen med

↑ I E, liksom i den helt unga handskriften F (enligt Schlyter från slutet af 1500-talet), hvilka på detta ställe ha samma ordställning som öfriga handskrifter, träffas öfver alt tighium för tiughum (jfr Rydqvist, SSL. II, 144). Jag förmodar, att denna besynnerliga form beror på felaktig upplösning af originalens tigh med förkortningstecken för um. Den med fornspråkets grammatik ej mycket bevandrade — jfr därom längre fram här — utg. af E, liksom den sene afskrifvaren af F ha af detta med tanke på formen tighi gjort tighium i st. f. tighum.
↑ Se Svenska Medeltidens Rimkrönikor, utg. af G. E. Klemming, 3:e delen, Sthm 1867, 68, s. 60, 136, 120, 135. På det första stället är det fråga om det Erik Karlsson Wases 30,000 man starka här tillfogade nederlaget i Dalarne år 1470. Det heter, att
her steen och dala män

waare ey meer än hundradhe fäm,
hvilket omöjligen kan vara = 105, utan måste vara 500. Dalin har ock riktigt tolkat uttrycket på det senare sättet, då han i Svea Rikes Historia, 2:e delen, Stockholm 1750, s. 772, med hänvisning till Rimkrönikan uppger, att ”Sten Sture mötte med Förtroppen af 500 Man.” På de båda följande ställena (af de ofvan anförda fyra) är det tal om krigsskepp, som hade ”skärpentiner (= fältslangor) hundrath try” (”meer än C try”; ena gången rim på thy, andra gången på gny), hvilket vid jämförelse med det nyss anförda uttrycket för 500 och med ett ställe straxt efter det andra af de här ifrågavarande, där det (Rimkr. 3, s. 121) talas om ett skepp, som hade ”VC (= 500) skerpentiner”, visar sig böra öfversättas ej med 103, utan med 300. På det fjärde stället slutligen talas det om, att ryssarne i Finland år 1496 ihjälslogo M siw (rim på nw) människor, af Dalin, a. a. s. 825, återgifvet med ”wid pass 7000”; att där öfversätta 1007 är uppenbart orimligt, huru mângen vändning än i Rimkrönikorna må hafva tillkommit för rimmets skull.

[1] I E, liksom i den helt unga handskriften F (enligt Schlyter från slutet af 1500-talet), hvilka på detta ställe ha samma ordställning som öfriga handskrifter, träffas öfver alt tighium för tiughum (jfr Rydqvist, SSL. II, 144). Jag förmodar, att denna besynnerliga form beror på felaktig upplösning af originalens tigh med förkortningstecken för um. Den med fornspråkets grammatik ej mycket bevandrade — jfr därom längre fram här — utg. af E, liksom den sene afskrifvaren af F ha af detta med tanke på formen tighi gjort tighium i st. f. tighum.

[2] Se Svenska Medeltidens Rimkrönikor, utg. af G. E. Klemming, 3:e delen, Sthm 1867, 68, s. 60, 136, 120, 135. På det första stället är det fråga om det Erik Karlsson Wases 30,000 man starka här tillfogade nederlaget i Dalarne år 1470. Det heter, att
her steen och dala män

waare ey meer än hundradhe fäm,
hvilket omöjligen kan vara = 105, utan måste vara 500. Dalin har ock riktigt tolkat uttrycket på det senare sättet, då han i Svea Rikes Historia, 2:e delen, Stockholm 1750, s. 772, med hänvisning till Rimkrönikan uppger, att ”Sten Sture mötte med Förtroppen af 500 Man.” På de båda följande ställena (af de ofvan anförda fyra) är det tal om krigsskepp, som hade ”skärpentiner (= fältslangor) hundrath try” (”meer än C try”; ena gången rim på thy, andra gången på gny), hvilket vid jämförelse med det nyss anförda uttrycket för 500 och med ett ställe straxt efter det andra af de här ifrågavarande, där det (Rimkr. 3, s. 121) talas om ett skepp, som hade ”VC (= 500) skerpentiner”, visar sig böra öfversättas ej med 103, utan med 300. På det fjärde stället slutligen talas det om, att ryssarne i Finland år 1496 ihjälslogo M siw (rim på nw) människor, af Dalin, a. a. s. 825, återgifvet med ”wid pass 7000”; att där öfversätta 1007 är uppenbart orimligt, huru mângen vändning än i Rimkrönikorna må hafva tillkommit för rimmets skull.

[1]

[2]