orden hundradhum och twem i det här ifrågavarande årtalet 1295 måste detta anses vara till och med regelbundnare uttryckt än det nyss anförda årtalet 1296, där hundræþ — såsom visserligen i årtal är vanligast (men då med föregående tu, þy eller dylik form) — är oböjdt, men det därtill hörande tvem står i dativ; jfr ock Rydqvist SSL. II, 117. En oregelbundenhet vid angifvandet af detta årtal 1295 synes vidare ligga däruti, att tvem är satt efter hundradhum. Emellertid träffas en märklig motsvarighet till detta, onekligen egendomliga bruk just i UL., där räkneorden 40 och 80 många gånger uttryckas med (at) tiughum fiurum (växlande med de eljest vanligare fiurum tiughum och fiurætighi i samma kap.; Manhælghisbalken 8: pr., 11: pr, 1, 12: 1—5, 10, 13:4), tiughum attæ (Mh.-b. 11: pr. 1—3[, 4])[1]. Äfven i Rimkrönikorna träffas ej sällan en likartad ordföljd i räkneord, t. ex. hundradhe fäm (= 500), hundrath try eller C try (= 300), M siw (= 7000)[2]. Jämförelsen med
- ↑ I E, liksom i den helt unga handskriften F (enligt Schlyter från slutet af 1500-talet), hvilka på detta ställe ha samma ordställning som öfriga handskrifter, träffas öfver alt tighium för tiughum (jfr Rydqvist, SSL. II, 144). Jag förmodar, att denna besynnerliga form beror på felaktig upplösning af originalens tigh med förkortningstecken för um. Den med fornspråkets grammatik ej mycket bevandrade — jfr därom längre fram här — utg. af E, liksom den sene afskrifvaren af F ha af detta med tanke på formen tighi gjort tighium i st. f. tighum.
- ↑ Se Svenska Medeltidens Rimkrönikor, utg. af G. E. Klemming, 3:e
delen, Sthm 1867, 68, s. 60, 136, 120, 135. På det första stället är
det fråga om det Erik Karlsson Wases 30,000 man starka här tillfogade
nederlaget i Dalarne år 1470. Det heter, att
- her steen och dala män
- waare ey meer än hundradhe fäm,