Jowan växlande med Joan som namn på samma person[1]. Förmodligen har denna namnform Jowan uppkommit genom ombildning af Johan (Joan) efter det redan tidigt i medeltiden ganska vanliga Ivan[2]. Hvad till sist namnet Vlwidin vidkommer, så är detta icke någon sämre form än den latinska Vluidus, som träffas i den latinska Conf. af UL., utan troligen är den förra formen den ursprungliga (jfr fno. Úlfhéðinn) och den latinska formen en ombildning däraf. Flere handskrifter hafva ock i den svenska Conf.[3] formen Vlwitin, som närmast ansluter sig till formen Vlwidin och däraf är en obetydlig ändring[4]. Detta förhållande, att den ursprungligaste, i fsve. eljest sällsynta namnformen träffas i det ifrågavarande stycket, talar icke för antagandet, att detta är förfalskadt, utan snarare däremot.
Då Schlyter velat göra ordformen madher i E misstänkt, hvarom mera här längre fram, torde några ord böra egnas åt formen Laghmadher, som 2 gånger träffas å det omtvistade stället. Väl har Conf. formen laghman så väl i A som E just vid samma namn, Hakun, där ena gången Laghmadher förekommer i det i E i Præf. tillagda stycket (det andra stället där har ej motsvarighet i Conf), och äfven på ett annat ställe (tyunde laghman), men i början af Præf. träffas däremot laghmaþær (om Moses), hvilken form äfven återfinnes annanstädes i UL. (t. ex. Kununx-balken 1 [i A växlande med laghman], Manhælghis-balken 12: 10, Þingmala-balken 14: 2, såväl i A som E).
Jag har härmed genomgått och granskat alt, som i ringaste mån kan synas misstänkt eller ovanligt i det af Schlyter såsom förfalskadt angifna styckets språk. Denna granskning leder till den slutföljd, att intet enda ord eller uttryck — med undantag af den som ett skriffel för mædher dock lätt förklarade formen madher, om hvilken straxt ytterligare några ord — är af beskaffenhet att be-rättiga antagandet om «förfalskning», ja att tvärt om det alt igenom
- ↑ I originalbref af 1408: Jowan Magnusson, Jowan Ingasson, Jowan Staffansson, men i ett annat bref af samma dag skrifves de båda senares förnamn Joan; se Sve. Dipl. från och med 1401, sid. 10—12 och flst.
- ↑ Jfr dock äfven Joghan, Joghen, under medeltiden ej sällan förekommande för Joan.
- ↑ Hufvudkodex, liksom E., har ej där det ifrågavarande namnet.
- ↑ Tilläggas nå emellertid, att den i Sve. Diplom. II, 204—206 aftryckta svenska texten af Conf. äfven har den riktiga namnformen Vlwidin; detta är icke anmärkt hos Schlyter UL. s. 4 n. 46, hvadan må hända äfven andra af de där anförda handskrifterna ha nämda form i st. f. den enda af Schlyter anförda Vlwitin.
