lagen[1]. Orden Thässin laghbok war giör ok skriwin . . . (1295) närwarande thässum . . utmärka, dels att denna lagredaktion affattades, dels att detta exemplar nedskrefs nämda år (1295) i närvaro af granskningsnämden, att således ifrågavarande exemplar är just den vid redaktionsarbetet sammansatta och nedskrifna lagkodex. Stycket tjänade förmodligen för öfrigt som en inledning till lagen vid dennas uppläsande och antagande på tinget (år 1295). — När sedan lagen hade blifvit stadfäst af Konungen och det i dennes namn affattade företalet (Præf.) tillades, kom det nyssnämda stycket i originalexemplaret att stå mellan företalet och själfva lagtexten. I de afskrifter, som sedan togos, gick man till väga på olika sätt. I A eller den afskrift af originalet, som ligger till grund för A, uteslöts hela detta stycke — men icke balkindelningen —, dels
- ↑ Att sålunda stycket icke ursprungligen stått i det i Konungens namn affattade Præf. och att det har ett helt annat ursprung än detta Præf. och än Conf., därför talar möjligen, utom hvad ofvan nämts, följande lilla omständighet. I Conf. nyttjas vid fleres af lagredaktörerna namn uttrycken waræ, warn riddæræ hærræ, men i Præf., där eljest (om Konungen) wir och war nyttjas, heter det här blott Härra . .
från Fjädrundaland uppenbarligen med orätt uteslutna (dock ej i några yngre handskrifter, som väl insatt de felande från E. Præf. eller den latinska Conf.). Dessa oriktigheter — båda texternas till Conf. uppgift om en tolfmannanämd samt anförandet af blott 11 nämdemän i den svenska Conf. med uteslutande särskildt af alla ombuden från Fjädrundaland — kunna möjligen förklaras på följande sätt. Det i E. i Præf. aftryckta stycket om lagens författande nämner intet om de vid lagredaktionen biträdande männens antal (åter en omständighet, som talar för detta styckes äkthet); det heter blott närwarande thässum snällum mannum, hvarefter 15 ombud namngifvas (7 från Tiundaland, 5 från Attundaland, 3 från Fjädrundaland). Då nu dessa namn skolat afskrifvas för att införas i Konungens svenska Conf., har skrifvaren med anledning däraf, att den sista, 15:de, medredaktören, liksom den 11:te, hade tillnamnet domari, kommit att felaktigt stanna vid det 11:te namnet. Sedan har man i konungens kansli, med fäst afseende på dessa 11 män och Birger Persson själf, på fri hand gjort upp historien om en tolfmannanämd. Förf. till den lat. Conf. har åter tanklöst afskrifvit uppgiften om 12 män efter den svenska Conf., oaktadt i den förra alla 15 namnen upptagits, förmodligen direkt afskrifna efter stycket i Præf. (i E). — Här kan anmärkas, att Tengberg, Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige, I, Ups. 1875, s. 66, n. 35, yttrar: ”Om namnen på Upplandslagens författare råder någon ovisshet i de olika handskrifterna af stadfästelsen”, hvilka ord, såsom man af ofvanstående finner, icke böra förstås så, — som en och annan kunde vara benägen att göra, — att helt olika namn uppgifvas i de olika handskrifterna.
