satsen Land — fylghis och omedelbart efter orden wrangom oc ossnællom til rætningr (jfr straxt ofvan). I yVML. finnes däremot ej uttrycket Land skulu mæþ laghum byggias o. s. v. i början af den mot UL:s Wiþærbo-balk svarande Bygninga-balken. Således öfverensstämmer yVML. äfven häri med UL. 1607, medan den i detta som i nyss nämda afseende skiljer sig från kodex A. af UL. Nu kan emellertid någon invända, att just denna omständighet, att UL. 1607 på nu angifvet sätt öfverensstämmer med yVML., bevisar, att den förras utg. »förfalskat» UL:s text, nämligen efter yVML:s. Lyckligsvis kan detta, redan i och för sig föga sannolika antagande, att utg. begagnat sig af yVML. för att, där han ansåg det behöfligt, rätta UL:s text, på ganska talande skäl tillbakavisas. På ett annat ställe, hvarom straxt i nästföljande stycken (se s. 16—17), visar det sig nämligen uppenbarligen, att utg. af UL. 1607 ingalunda nyttjat yVML. som hjälpmedel vid utgifvandet af förstnämda lag. Han skulle nämligen, om så varit förhållandet, bland annat hafva undvikit en i ögonen fallande oriktighet i sin upplaga af UL. — Att man icke är berättigad att utan vidare uppgifva anordningen i E. på ifrågavarande ställe såsom bevis på förfalskning af texten framgår för öfrigt äfven af förhållandet i Helsingelagen. I denna börjar företalet just med orden Mæþ lagh skal man land byggæ (1609 års uppl. byggiä), medan visserligen Wiþerbo-balken äfven där inledes med hela den i UL:s kodex A på detta samma ställe förekommande, ofvan anförda meningen Land skulu . . . . laghum fylghis (i Hels.lagen A fylghus, B fylghiäs), Detta förhållande skulle möjligen kunna antyda, att detta uttryck i någon handskrift af UL. stått på båda de nu anförda ställena. — Till stöd för det nu af mig gjorda antagandet, att uttrycket älst stått i företalet till UL., kan ytterligare anföras, att Jyske Lovs företal liksom Helsingelagens just börjar med detta ryktbara samnordiska[1] ordstäf i dess forndanska form Mæth logh skal land byggiæs.
Det heter vidare hos Schlyter (UL. s. LXI): »Det som i alla handskrifter finnes i slutet af Kyrk.B. 14, är här» (i UL. 1607)
- ↑ Det träffas äfven i den äldre Frostaþings-lagen I, 6, där det heter: At lögum scal land várt byggia en eigi at úlögum eyða. Det bildar där jämte den följande satsen En sá er eigi vill ödrum unna. han scal eigi laga nióta ett särskildt litet kapitel med öfverskrift At lögum sé land várt bygt, hvilket afslutar den första balken. Äfven i Njáls Saga, kap. 71, träffas ordspråket under formen Með lǫgum skal land várt byggja, en með úlogum eyða (jfr Rosenberg, Nordboernes Aandeliv . . ., 2:t Bind, Kjøbh. 1879, s. 96, n. *).
